Romans 12
1 Så förmanar jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att ni frambär era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud, er förnuftiga tjänst.
2 Och anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom ert sinnes förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds goda, välbehagliga och fullkomliga vilja.
3 För genom den nåd som jag har fått säger jag till var och en av er att inte tänka högre om er själva än ni bör tänka, utan tänka nyktert efter det mått av tro som Gud har tilldelat åt var och en.
4 För liksom vi i en enda kropp har många lemmar, men inte alla lemmar har samma uppgift,
5 så är vi, som är många, en enda kropp i Kristus, men var och en är vi varandras lemmar.
6 Och vi har olika gåvor efter den nåd som vi har fått. Om någon har profetians gåva ska den vara i överensstämmelse med tron,
7 eller har någon en tjänst, ska han tjäna i den, eller gåvan att undervisa, ska han undervisa,
8 eller gåvan att förmana ska han förmana. Han som delar med sig ska göra det utan baktanke. Han som leder ska göra det med hängivenhet. Han som visar barmhärtighet ska göra det med glädje.
9 Låt kärleken vara utan hyckleri. Avsky det onda, håll fast vid det goda.
10 Älska varandra av hjärtat med broderlig kärlek. Överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.
11 Var ivriga, inte tröga, var brinnande i anden, tjäna Herren.
12 Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.
13 Dela med er till de heliga vad de behöver. Var ivriga att visa gästvänlighet.
14 Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte.
15 Gläd er med dem som är glada, och gråt med dem som gråter.
16 Var ens till sinnes med varandra. Sök inte efter det som är högt, utan håll er till det som är ringa. Håll inte er själva för kloka.
17 Löna inte ont med ont. Sträva efter det som är gott inför alla människor.
18 Så långt det är möjligt och beror på er, lev i fred med alla människor.
19 Älskade, ni själva ska inte hämnas, utan lämna rum för vreden. För det står skrivet: Min är hämnden, jag ska utkräva den, säger Herren.
20 Därför, om din ovän hungrar, så ge honom att äta. Om han törstar, så ge honom att dricka. För när du gör det, så samlar du glödande kol på hans huvud.
21 Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.