Romans 11
1 Jag frågar då: Har Gud förkastat sitt folk? Nej, inte alls! För jag är också en israelit, av Abrahams säd, av Benjamins stam.
2 Gud har inte förkastat sitt folk som han kände förut. Eller vet ni inte vad Skriften säger om Elia, hur han inför Gud träder upp mot Israel och säger:
3 Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren, och jag är ensam lämnad kvar, och de söker efter mitt liv.
4 Men hur lyder svaret från Gud till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sju tusen män, vilka inte har böjt knä för Baal.
5 På samma sätt har också i denna tid en rest blivit utvald av nåd.
6 Men om det är av nåd, så är det inte längre genom gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. Men om det är genom gärningar, så är det inte mer nåd, annars vore gärningen inte mer gärning.
7 Hur är det alltså? Det som Israel söker efter har det inte uppnått. Men de utvalda har uppnått det och de andra blev förblindade.
8 Såsom det står skrivet: Gud har gett dem en sömnaktighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag.
9 Och David säger: Låt deras bord bli till en snara och till en fälla, till en stötesten, och till en vedergällning för dem.
10 Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och böj alltid deras rygg.
11 Jag frågar då: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Nej, inte alls! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund.
12 Och om deras fall har varit till rikedom för världen och deras fåtal varit till rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska inte deras fulla antal bli?
13 För jag talar till er hedningar. Eftersom jag är hedningarnas apostel, prisar jag min tjänst,
14 om jag på något sätt skulle kunna väcka avund hos dem som är mitt kött och frälsa några av dem.
15 För om deras förkastelse förde med sig försoning för världen, vad ska då deras upptagande bli, om inte liv från de döda?
16 Och om förstlingsbrödet är heligt, så är också degen helig. Och om roten är helig, så är också grenarna det.
17 Men om några av grenarna har brutits bort, och du som är ett vilt olivträd har blivit inympad bland dem och har fått del av olivträdets rot och fetma,
18 så förhäv dig inte över grenarna. Men om du förhäver dig så vet att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.
19 Så säger du då: Grenarna har brutits bort, för att jag skulle ympas in.
20 Ja visst, de bröts bort för sin otros skull, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig, utan frukta.
21 För om Gud inte skonade de naturliga grenarna, så kanske han inte heller ska skona dig.
22 Se därför Guds godhet och stränghet: Stränghet mot dem som föll. Men godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du bortskuren.
23 Och även de ska bli inympade, om de inte fortsätter i sin otro, för Gud är mäktig att ympa in dem igen.
24 För om du blev bortskuren från det olivträd som är vilt av naturen och mot naturen har ympats in i ett ädelt olivträd, hur mycket mer ska då inte de som är naturliga grenar kunna ympas in i sitt eget olivträd?
25 För jag vill inte, bröder, att ni ska vara ovetande om denna hemlighet, för att ni själva inte ska anse er vara kloka, att förhärdelse har drabbat en del av Israel, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.
26 Och så ska hela Israel bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Befriaren komma och han ska ta bort ogudaktigheten från Jakob.
27 Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.
28 Så när det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull.
29 För sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra.
30 För liksom ni tidigare inte trodde på Gud, så har ni nu genom deras otro fått barmhärtighet.
31 Så har också de nu inte trott, för att genom den barmhärtighet som ni har fått, också de ska få barmhärtighet.
32 För Gud har inneslutit alla under otro, för att han ska förbarma sig över alla.
33 O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar, och hur outrannsakliga hans vägar.
34 För vem har känt Herrens sinne? Eller vem har varit hans rådgivare?
35 Eller vem har först gett honom något som han måste betala igen?
36 För av honom och genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evighet. Amen.