Philippians 2
1 Om det nu finns någon tröst i Kristus, någon uppmuntran i kärlek, någon Andens gemenskap, någon hjärtlighet och barmhärtighet,
2 så gör min glädje fullkomlig, genom att ni har samma tankesätt, samma kärlek och sinnelag i full enighet.
3 Låt inget ske av stridslystnad eller begär efter fåfänglig ära, utan i ödmjukhet anse andra för mer än er själva.
4 Se inte var och en på sitt eget bästa, utan var och en också på andras bästa.
5 Var så till sinnes som också Kristus Jesus var,
6 vilken, då han var i Guds gestalt, inte ansåg det som en rövad skatt att vara jämlik Gud,
7 utan utgav sig själv, och tog på sig en tjänares gestalt, och blev lik oss människor.
8 Och sedan han hade trätt fram som en människa ödmjukade han sig själv och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset.
9 Därför har också Gud upphöjt honom och gett honom ett namn som är över alla namn,
10 för att i Jesu namn alla knän ska böja sig, deras som är i himlen och på jorden och under jorden,
11 och för att alla tungor ska bekänna att Jesus Kristus är Herren, Gud, Fadern, till ära.
12 Därför, mina älskade, såsom ni alltid har varit lydiga så ska ni med fruktan och bävan arbeta på er frälsning, inte bara i min närvaro utan ännu mycket mer nu i min frånvaro.
13 För Gud är den som verkar i er, både vilja och gärning, efter sin goda vilja.
14 Gör allting utan att klaga och tveka,
15 så att ni må vara oklanderliga och rena, Guds fläckfria barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser såsom ljus i världen.
16 Håll fast vid livets ord, så att jag kan glädja mig på Kristi dag, över att jag inte har löpt förgäves eller arbetat förgäves.
17 Ja, även om jag utgjuts vid er tros offer och tjänst, så är jag glad och gläds med er alla.
18 Och av samma skäl ska ni också vara glada och glädjas med mig.
19 Men jag hoppas i Herren Jesus att snart kunna sända Timoteus till er, så att också jag får bli vid gott mod, när jag får veta hur ni har det.
20 För jag har ingen likasinnad som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er.
21 För alla söker de sitt, inte det som tillhör Jesus Kristus.
22 Men ni vet att han hållit provet, för han har arbetat med mig i evangeliets tjänst som ett barn med sin far.
23 Honom hoppas jag därför kunna sända, så snart jag har fått se hur det går för mig.
24 Men jag förtröstar på Herren att jag snart också ska kunna komma själv.
25 Likväl har jag ansett det nödvändigt att skicka Epafroditus till er, min broder, medarbetare och medkämpe, som ni sände för att hjälpa mig med det som jag behöver,
26 eftersom han längtade efter er alla och var orolig, därför att ni hade hört att han var sjuk.
27 Och sjuk var han verkligen, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom, utan också över mig, för att jag inte skulle få sorg på sorg.
28 Desto mer angelägen har jag därför varit att sända honom, för att ni skulle bli glada, när ni åter fick se honom, och jag skulle få mindre sorg.
29 Så ta därför emot honom i Herren med all glädje, och värdera högt sådana som honom.
30 För på grund av sitt arbete för Kristus var han nära döden, utan att bekymra sig för sitt liv för att fullgöra det som fattades i er tjänst för mig.