Bible

1 Därefter gick han på nytt in i synagogan och där fanns en man som hade en förtvinad hand. 2 Och de höll ögonen på honom ifall han skulle bota honom på sabbaten, för att de skulle kunna anklaga honom. 3 Då sa han till mannen som hade den förtvinade handen: Ställ dig här i mitten. 4 Och han sa till dem: Är det tillåtet på sabbaten att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda? Men de teg. 5 Då såg han sig omkring på dem med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sa till mannen: Räck ut din hand. Och han räckte ut den och hans hand blev bra igen och var lika frisk som den andra. 6 Men fariseerna gick ut med Herodes anhängare och höll genast råd mot honom, hur de skulle kunna döda honom. 7 Men Jesus och hans lärjungar drog sig undan till sjön. Och en stor folkskara från Galileen följde med honom. Också från Judeen 8 och från Jerusalem och från Idumeen och från andra sidan Jordan och de som bodde omkring Tyrus och Sidon, kom en stor folkskara till honom, när de hörde om allt han gjorde. 9 Och han sa till sina lärjungar, att en båt skulle hållas till hands åt honom för folkets skull, för att de inte skulle tränga sig inpå honom. 10 För han botade många, så att alla som hade några plågor trängde sig inpå honom för att få röra vid honom. 11 Och när de orena andarna såg honom, föll de ner för honom och ropade, och sa: Du är Guds Son. 12 Men han förbjöd dem strängt, att de inte skulle avslöja honom. 13 Och han steg upp på berget och kallade till sig dem han själv ville, och de kom till honom. 14 Och han utsåg tolv, för att de skulle vara med honom och för att han skulle sända ut dem till att predika, 15 och ha makt att bota sjukdomar och driva ut onda andar. 16 Och Simon gav han namnet Petrus, 17 sedan Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror, vilka han gav namnet Boanerges, det betyder Åskans söner, 18 sedan Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus son, och Taddeus och Simon kananiten 19 och Judas Iskariot, han som också förrådde honom. 20 Och de gick in i ett hus. Och folkskaran samlade sig igen, så att de inte ens kunde äta bröd. 21 När hans anhöriga fick höra det, gick de ut för att ta hand om honom eftersom de sa: Han är från sina sinnen. 22 Men de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sa: Han har Beelsebul, och med de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna. 23 Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: Hur kan Satan driva ut Satan? 24 Och om ett rike kommer i strid med sig självt, så kan det riket inte bestå. 25 Och om en familj kommer i strid med sig själv, så kan den familjen inte bestå. 26 Och om Satan sätter sig upp emot sig själv och är i strid med sig själv, så kan han inte bestå, utan det är slut med honom. 27 Ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på hans tillhörigheter, utan att han först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. 28 Sannerligen säger jag er: Alla synder ska människors barn få förlåtelse för, också alla hädelser, hur mycket de än hädar, 29 men den som hädar den Helige Ande, får aldrig i evighet förlåtelse, utan är skyldig till evig dom. 30 För de sa: Han har en oren ande. 31 Då kom hans bröder och hans mor, och de stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. 32 Och folket satt omkring honom, och de sa till honom: Se, din mor och dina bröder är där ute och söker dig. 33 Då svarade han dem och sa: Vem är min mor eller mina bröder? 34 Och han såg sig omkring på dem som satt runt omkring honom och sa: Se, min mor och mina bröder. 35 För den som gör Guds vilja, han är min bror och min syster och min mor.