Luke 6
1 Och det hände på en sabbat, näst efter den första, att han gick igenom ett sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax och gnuggade sönder dem med händerna och åt.
2 Då sa några av fariseerna till dem: Varför gör ni det som inte är tillåtet att göra på sabbatsdagarna?
3 Då svarade Jesus och sa till dem: Har ni inte läst vad David gjorde, då han och de som var med honom blev hungriga,
4 hur han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt, vilket inte är tillåtet för någon annan än för prästerna att äta, och gav också åt dem som var med honom?
5 Och han sa till dem: Människosonen är Herre också över sabbaten.
6 Men det hände även på en annan sabbat, att han gick in i synagogan och undervisade. Och där var en man, vars högra hand var förtvinad.
7 Och de skriftlärda och fariseerna vaktade noga på honom, ifall han skulle bota någon på sabbaten, för att de skulle finna något att anklaga honom för.
8 Men han visste deras tankar och sa till mannen som hade den förtvinade handen: Stå upp och ställ dig här i mitten. Då reste han sig och steg fram.
9 Då sa Jesus till dem: Jag vill fråga er en sak: Är det tillåtet på sabbatsdagarna att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att förgöra det?
10 Och han såg sig omkring på dem alla och sa till mannen: Räck ut din hand. Och han gjorde så. Och hans hand blev helad och var lika frisk som den andra.
11 Men de blev ursinniga och talade med varandra om vad de skulle göra med Jesus.
12 Så hände det i de dagarna, att han gick iväg upp på berget för att be, och han blev kvar där över natten i bön till Gud.
13 Men då det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och utvalde bland dem tolv, som han också kallade apostlar:
14 Simon, som han också kallade Petrus, och Andreas, hans bror, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus,
15 Matteus och Tomas, Jakob, Alfeus son, och Simon, som kallades Seloten,
16 Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, som också blev förrädare.
17 Och han gick ner med dem och stannade på en jämn plats. Och där var en stor mängd av hans lärjungar, och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem, och från kusten vid Tyrus och Sidon,
18 vilka hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar, liksom de som var plågade av orena andar. Och de blev botade.
19 Och allt folket sökte efter att få röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.
20 Och han lyfte blicken och såg på sina lärjungar och sa: Saliga är ni som är fattiga, för Guds rike tillhör er.
21 Saliga är ni som nu hungrar, för ni ska bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, för ni ska skratta.
22 Saliga är ni, då människorna hatar er och utesluter er och smädar er och kastar bort ert namn såsom något ont för Människosonens skull.
23 Gläd er och hoppa av fröjd på den dagen, för se, er lön är stor i himlen. För på samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.
24 Men ve er som är rika, för ni har fått ut er tröst.
25 Ve er som är mätta, för ni ska hungra. Ve er som skrattar nu, för ni ska sörja och gråta.
26 Ve er när alla människor talar väl om er. För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.
27 Men till er som hör, säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er.
28 Välsigna dem som förbannar er och be för dem som gör orätt mot er.
29 Slår någon dig på den ena kinden, så vänd också den andra till. Och tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte att ta livklädnaden också.
30 Och ge åt var och en som begär något av dig, och kräv inte tillbaka av den som tar ifrån dig det som är ditt.
31 Och så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni också göra mot dem.
32 Och om ni älskar dem som älskar er, ska ni ha tack för det? För också syndare älskar dem som de blir älskade av.
33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, ska ni ha tack för det? För syndare gör också på samma sätt.
34 Och om ni lånar åt dem som ni hoppas ska ge tillbaka, ska ni ha tack för det? För syndare lånar också åt syndare, för att de ska få lika mycket tillbaka.
35 Utan älska era fiender, och gör gott och låna utan att hoppas få något tillbaka, då ska er lön bli stor och ni ska vara den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda.
36 Var därför barmhärtiga, såsom också er Fader är barmhärtig.
37 Döm inte, så ska ni inte bli dömda. Fördöm inte, så ska ni inte bli fördömda. Förlåt, så ska ni bli förlåtna.
38 Ge, så ska ni få. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande ska man ge er i famnen. För med samma mått som ni mäter med, ska det mätas upp åt er.
39 Och han berättade en liknelse för dem: Kan väl en blind leda en blind? Faller de inte båda i gropen?
40 En lärjunge står inte över sin lärare, men var och en är fullärd när han blir som sin lärare.
41 Och varför ser du flisan i din broders öga, men märker inte bjälken i ditt eget öga?
42 Eller hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan som är i ditt öga, när du själv inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först ut bjälken ur ditt eget öga och då kommer du att se klart, så att du kan ta bort flisan som är i din broders öga.
43 Ett gott träd bär ju inte dålig frukt, inte heller bär något dåligt träd god frukt.
44 Varje träd känns ju igen av sin frukt. Inte hämtar man väl fikon från törnen, inte heller skördar man vindruvor från törnbuskar.
45 En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. För vad hjärtat är fullt av talar munnen.
46 Men varför kallar ni mig Herre, Herre, och gör ändå inte vad jag säger?
47 Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör därefter, vem han är lik, det ska jag visa er.
48 Han är lik en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grundvalen på klippan. Och när översvämningen kom, vräkte sig floden mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var grundat på klippan.
49 Men den som hör och inte gör, han är lik en man som byggde ett hus på marken, utan någon grund. Och floden vräkte sig mot det, som genast föll och förödelsen blev stor för det huset.