1Och det hände på en sabbat, näst efter den första, att han gick igenom ett sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax och gnuggade sönder dem med händerna och åt.
2Då sa några av fariseerna till dem: Varför gör ni det som inte är tillåtet att göra på sabbatsdagarna?
3Då svarade Jesus och sa till dem: Har ni inte läst vad David gjorde, då han och de som var med honom blev hungriga,
4hur han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt, vilket inte är tillåtet för någon annan än för prästerna att äta, och gav också åt dem som var med honom?
5Och han sa till dem: Människosonen är Herre också över sabbaten.
6Men det hände även på en annan sabbat, att han gick in i synagogan och undervisade. Och där var en man, vars högra hand var förtvinad.
7Och de skriftlärda och fariseerna vaktade noga på honom, ifall han skulle bota någon på sabbaten, för att de skulle finna något att anklaga honom för.
8Men han visste deras tankar och sa till mannen som hade den förtvinade handen: Stå upp och ställ dig här i mitten. Då reste han sig och steg fram.
9Då sa Jesus till dem: Jag vill fråga er en sak: Är det tillåtet på sabbatsdagarna att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att förgöra det?
10Och han såg sig omkring på dem alla och sa till mannen: Räck ut din hand. Och han gjorde så. Och hans hand blev helad och var lika frisk som den andra.
11Men de blev ursinniga och talade med varandra om vad de skulle göra med Jesus.
12Så hände det i de dagarna, att han gick iväg upp på berget för att be, och han blev kvar där över natten i bön till Gud.
13Men då det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och utvalde bland dem tolv, som han också kallade apostlar:
14Simon, som han också kallade Petrus, och Andreas, hans bror, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus,
15Matteus och Tomas, Jakob, Alfeus son, och Simon, som kallades Seloten,
16Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, som också blev förrädare.
17Och han gick ner med dem och stannade på en jämn plats. Och där var en stor mängd av hans lärjungar, och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem, och från kusten vid Tyrus och Sidon,
18vilka hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar, liksom de som var plågade av orena andar. Och de blev botade.
19Och allt folket sökte efter att få röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.
20Och han lyfte blicken och såg på sina lärjungar och sa: Saliga är ni som är fattiga, för Guds rike tillhör er.
21Saliga är ni som nu hungrar, för ni ska bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, för ni ska skratta.
22Saliga är ni, då människorna hatar er och utesluter er och smädar er och kastar bort ert namn såsom något ont för Människosonens skull.
23Gläd er och hoppa av fröjd på den dagen, för se, er lön är stor i himlen. För på samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.
24Men ve er som är rika, för ni har fått ut er tröst.
25Ve er som är mätta, för ni ska hungra. Ve er som skrattar nu, för ni ska sörja och gråta.
26Ve er när alla människor talar väl om er. För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.
27Men till er som hör, säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er.
28Välsigna dem som förbannar er och be för dem som gör orätt mot er.
29Slår någon dig på den ena kinden, så vänd också den andra till. Och tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte att ta livklädnaden också.
30Och ge åt var och en som begär något av dig, och kräv inte tillbaka av den som tar ifrån dig det som är ditt.
31Och så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni också göra mot dem.
32Och om ni älskar dem som älskar er, ska ni ha tack för det? För också syndare älskar dem som de blir älskade av.
33Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, ska ni ha tack för det? För syndare gör också på samma sätt.
34Och om ni lånar åt dem som ni hoppas ska ge tillbaka, ska ni ha tack för det? För syndare lånar också åt syndare, för att de ska få lika mycket tillbaka.
35Utan älska era fiender, och gör gott och låna utan att hoppas få något tillbaka, då ska er lön bli stor och ni ska vara den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda.
36Var därför barmhärtiga, såsom också er Fader är barmhärtig.
37Döm inte, så ska ni inte bli dömda. Fördöm inte, så ska ni inte bli fördömda. Förlåt, så ska ni bli förlåtna.
38Ge, så ska ni få. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande ska man ge er i famnen. För med samma mått som ni mäter med, ska det mätas upp åt er.
39Och han berättade en liknelse för dem: Kan väl en blind leda en blind? Faller de inte båda i gropen?
40En lärjunge står inte över sin lärare, men var och en är fullärd när han blir som sin lärare.
41Och varför ser du flisan i din broders öga, men märker inte bjälken i ditt eget öga?
42Eller hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan som är i ditt öga, när du själv inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först ut bjälken ur ditt eget öga och då kommer du att se klart, så att du kan ta bort flisan som är i din broders öga.
43Ett gott träd bär ju inte dålig frukt, inte heller bär något dåligt träd god frukt.
44Varje träd känns ju igen av sin frukt. Inte hämtar man väl fikon från törnen, inte heller skördar man vindruvor från törnbuskar.
45En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. För vad hjärtat är fullt av talar munnen.
46Men varför kallar ni mig Herre, Herre, och gör ändå inte vad jag säger?
47Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör därefter, vem han är lik, det ska jag visa er.
48Han är lik en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grundvalen på klippan. Och när översvämningen kom, vräkte sig floden mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var grundat på klippan.
49Men den som hör och inte gör, han är lik en man som byggde ett hus på marken, utan någon grund. Och floden vräkte sig mot det, som genast föll och förödelsen blev stor för det huset.