Luke 5
1 Och det hände, när han stod vid sjön Gennesaret, att folket trängde sig inpå honom för att få höra Guds ord.
2 Och han såg två båtar vid sjöstranden, men fiskarna hade gått i land och höll på att rengöra näten.
3 Då steg han i en av båtarna som tillhörde Simon och bad honom att han skulle lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten.
4 Och när han hade slutat att tala, sa han till Simon: Lägg ut på djupet och kasta ut era nät till fångst.
5 Då svarade Simon och sa till honom: Mästare, vi har arbetat hela natten och ingenting fått, men på ditt ord vill jag kasta ut nätet.
6 När de hade gjort detta fick de en så stor mängd fiskar att deras nät gick sönder.
7 Och de vinkade till sina kamrater i den andra båten att de skulle komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de började sjunka.
8 Då Simon Petrus såg detta föll han ner vid Jesu knän, och sa: Gå bort ifrån mig, Herre, för jag är en syndig människa.
9 För han och alla dem som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst av fisk som de hade fått,
10 likaså också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som var tillsammans med Simon. Då sa Jesus till Simon: Frukta inte. Härefter ska du fånga människor.
11 Och när de hade dragit upp båtarna på land lämnade de allt och följde honom.
12 Sedan hände detta då han var i en av städerna: Och se, där fanns en man som var full av spetälska. När han fick se Jesus föll han ner på sitt ansikte och bad honom och sa: Herre, om du vill så kan du göra mig ren.
13 Då räckte han ut handen och rörde vid honom, och sa: Jag vill, bli ren! Och genast försvann spetälskan från honom.
14 Och han befallde honom att inte berätta det för någon: Men gå och visa dig för prästen och offra för din rening i enlighet med vad Mose har befallt till ett vittnesbörd för dem.
15 Men ryktet om honom spred sig ännu mer, och stora skaror samlades för att höra honom och bli helade från sina sjukdomar av honom.
16 Men han drog sig undan till öde trakter och bad.
17 Och det hände en dag då han undervisade, att där satt fariseer och laglärda, som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och Herrens kraft var där till att bota dem.
18 Och se, några män bar på en bår en man som var lam, som de försökte bära in och lägga ner framför honom.
19 Men när de för folkmassans skull inte kunde komma på genom vilken väg de skulle bära in honom, gick de upp på taket och firade ner honom med båren genom taket, mitt framför Jesus.
20 Då han såg deras tro, sa han till honom: Människa, du har fått förlåtelse för dina synder.
21 Och de skriftlärda och fariseerna började tänka och sa: Vem är denne som uttalar sådana hädelser? Vem kan förlåta synder, förutom endast Gud?
22 Men då Jesus märkte deras tankar svarade han och sa till dem: Vad tänker ni i era hjärtan?
23 Vilket är lättare att säga: Dina synder är dig förlåtna, eller att säga: Stå upp och gå?
24 Men för att ni ska veta, att Människosonen har makt på jorden att förlåta synder, sa han till den lame: Jag säger dig: Stå upp, ta din bädd och gå hem.
25 Och genast ställde han sig upp inför deras ögon, tog det som han legat på och gick hem medan han prisade Gud.
26 Alla greps av häpnad och de prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sa: Det är otroligt, det vi har sett i dag.
27 Sedan gick han ut därifrån och fick se en tullindrivare vid namn Levi sitta vid tullen, och han sa till honom: Följ mig.
28 Då lämnade han allt, reste sig och följde honom.
29 Och Levi gjorde för honom ett stort gästabud i sitt hus. Och där var en stor mängd tullindrivare och andra, som låg till bords tillsammans med dem.
30 Men de skriftlärda och fariseerna kritiserade hans lärjungar och sa: Varför äter och dricker ni med tullindrivare och syndare?
31 Då svarade Jesus och sa till dem: Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka.
32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till omvändelse.
33 Då sa de till honom: Varför fastar Johannes lärjungar ofta och ber böner, likaså också fariseernas, men dina äter och dricker?
34 Då sa han till dem: Ni kan väl inte få bröllopsgästerna att fasta medan brudgummen är hos dem?
35 Men det ska komma en tid då brudgummen tas ifrån dem. Och då, på den tiden, ska de fasta.
36 Och han talade också till dem i en liknelse: Ingen lagar ett gammalt plagg med en lapp från ett nytt tyg, för då slits det nya sönder och lappen från det nya passar inte ihop med det gamla.
37 Och ingen slår nytt vin i gamla skinnsäckar, för då spränger det nya vinet sönder skinnsäckarna, och det spills ut, och skinnsäckarna blir förstörda.
38 Utan nytt vin ska man slå i nya skinnsäckar och så blir båda bevarade.
39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill genast ha nytt, för han säger: Det gamla är bättre.