John 6— RFBNT

¹Därefter for Jesus över Galileiska sjön, Tiberias sjö.

²Och mycket folk följde honom, därför att de såg de mirakler som han gjorde på dem som var sjuka.

³Och Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar.

⁴Och påsken, judarnas högtid, var nära.

⁵När nu Jesus höjde blicken och såg att mycket folk kom till honom, sa han till Filippus: Var ska vi köpa bröd så att dessa får något att äta?

⁶Detta sa han för att sätta honom på prov, för han visste själv vad han skulle göra.

⁷Filippus svarade honom: Bröd för tvåhundra denarer räcker inte åt dem för att var och en av dem ska få en liten bit.

⁸En av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror, sa till honom:

⁹Här är en pojke som har fem kornbröd och två fiskar, men hur långt räcker det till så många?

¹⁰Då sa Jesus: Låt folket slå sig ner. Och på den platsen var mycket gräs. Då satte de sig ner, till antalet omkring femtusen män.

¹¹Och Jesus tog bröden, tackade och gav till lärjungarna, och lärjungarna gav åt dem som hade satt sig ner, och likaså av fiskarna, så mycket de ville ha.

¹²Och när de var mätta, sa han till sina lärjungar: Samla ihop bitarna som blivit över, så att inget blir förstört.

¹³Då samlade de ihop dem och fyllde tolv korgar med bitarna från de fem kornbröden som hade blivit över efter dem som hade ätit.

¹⁴När nu människorna hade sett det tecken som Jesus hade gjort, sa de: Denne är i sanning profeten som skulle komma till världen.

¹⁵Eftersom Jesus visste att de tänkte komma och ta honom med våld och göra honom till Konung, drog han sig åter undan till berget för att vara helt för sig själv.

¹⁶Och när kvällen kom, gick hans lärjungar ner till sjön

¹⁷och steg i en båt och for över sjön till Kapernaum. Och det var redan mörkt, och Jesus hade inte kommit till dem.

¹⁸Och sjön gick hög av en stark vind som blåste.

¹⁹När de nu hade rott ungefär tjugofem eller trettio stadier, fick de se Jesus gå på sjön och närma sig båten, och de blev förskräckta.

²⁰Då sa han till dem: Det är jag, var inte rädda!

²¹De ville då ta upp honom i båten, men då var båten redan framme vid stranden som de styrde emot.

²²Nästa dag upptäckte folket som stod på andra sidan sjön att det inte hade funnits någon annan båt där, förutom den som hans lärjungar hade stigit i, och att Jesus inte hade stigit ombord på båten med sina lärjungar, utan att hans lärjungar hade gett sig av ensamma.

²³Men andra båtar kom från Tiberias och lade till nära platsen där folket hade ätit brödet, sedan Herren hade uttalat tacksägelsen.

²⁴När nu folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, steg de också själva i båtarna och kom till Kapernaum och sökte efter Jesus.

²⁵Och när de fann honom på andra sidan sjön, sa de till honom: Rabbi, när kom du hit?

²⁶Jesus svarade dem och sa: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Ni söker mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni har ätit av bröden och blivit mätta.

²⁷Arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som varar till evigt liv, som Människosonen ska ge er. För på honom har Gud, Fadern, satt sitt sigill.

²⁸Då sa de till honom: Vad ska vi göra så att vi kan utföra Guds verk?

²⁹Jesus svarade och sa till dem: Detta är Guds verk, att ni tror på honom som han har sänt.

³⁰Då sa de till honom: Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro dig? Vad kan du utföra?

³¹Våra fäder åt manna i öknen, som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta.

³²Då sa Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Mose gav er inte brödet från himlen, utan min Fader ger er det sanna brödet från himlen,

³³för Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv.

³⁴Då sa de till honom: Herre, ge oss alltid detta bröd.

³⁵Och Jesus sa till dem: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på mig ska aldrig törsta.

³⁶Men jag sa till er: Även om ni har sett mig så tror ni inte.

³⁷Alla som min Fader ger mig ska komma till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig någonsin kasta ut.

³⁸För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja, utan hans vilja som har sänt mig.

³⁹Och detta är Faderns vilja, som har sänt mig, att jag inte ska förlora någon av alla som han har gett mig, utan att jag ska uppväcka dem på den yttersta dagen.

⁴⁰Och detta är hans vilja, som har sänt mig, att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska uppväcka honom på den yttersta dagen.

⁴¹Då klagade judarna på honom, därför att han sa: Jag är det bröd som har kommit ner från himlen.

⁴²Och de sa: Är denne inte Jesus, Josefs son, vilkens far och mor vi känner? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?

⁴³Då svarade Jesus och sa till dem: Klaga inte er emellan.

⁴⁴Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska uppväcka honom på den yttersta dagen.

⁴⁵Det står skrivet hos profeterna: De ska alla bli undervisade av Gud. Därför, var och en som har hört och lärt av Fadern kommer till mig.

⁴⁶Inte så att någon har sett Fadern, utom den som är från Gud. Han har sett Fadern.

⁴⁷Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som tror på mig har evigt liv.

⁴⁸Jag är livets bröd.

⁴⁹Era fäder åt manna i öknen, och de dog.

⁵⁰Detta är brödet som kommer ner från himlen, för att man ska äta av det och inte dö.

⁵¹Jag är det levande brödet som kom ner från himlen. Om någon äter av det brödet ska han leva i evighet. Och brödet som jag ska ge är mitt kött, som jag ska ge till liv för världen.

⁵²Då tvistade judarna med varandra, och sa: Hur kan denne ge oss sitt kött att äta.

⁵³Då sa Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.

⁵⁴Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

⁵⁵För mitt kött är sann mat, och mitt blod är sann dryck.

⁵⁶Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.

⁵⁷Såsom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så ska också den som äter mig leva därför att jag lever.

⁵⁸Detta är brödet som kom ner från himlen, inte som mannat era fäder åt och sedan dog. Den som äter detta bröd ska leva i evighet.

⁵⁹Detta sa han när han undervisade i synagogan i Kapernaum.

⁶⁰Då sa många av hans lärjungar när de hörde detta: Detta är hårda ord. Vem står ut med att höra det?

⁶¹Men Jesus, som visste inom sig själv att hans lärjungar klagade över detta, sa till dem: Tar ni anstöt av detta?

⁶²Men om ni då får se Människosonen stiga upp dit där han var förut?

⁶³Anden är den som gör levande, köttet är inte till någon nytta. De ord jag talar till er, de är ande och de är liv.

⁶⁴Men det är några bland er som inte tror. För Jesus visste från början vilka de var som inte trodde, och vem det var som skulle förråda honom.

⁶⁵Och han sa: Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om det inte blir honom givet av min Fader.

⁶⁶Från den tiden drog sig många av hans lärjungar tillbaka och vandrade inte längre med honom.

⁶⁷Då sa Jesus till de tolv: Inte vill väl också ni gå bort?

⁶⁸Då svarade Simon Petrus honom: Herre, till vem ska vi gå? Du har det eviga livets ord,

⁶⁹och vi tror och är övertygade om att du är Kristus, den levande Gudens Son.

⁷⁰Jesus svarade dem: Har jag inte utvalt er tolv, och en av er är en djävul?

⁷¹Men det sa han om Judas Iskariot, Simons son, för det var han som skulle förråda honom, han som var en av de tolv.