John 4— RFBNT

¹Då nu Herren visste att fariseerna hade hört att Jesus vann fler lärjungar och döpte fler än Johannes

²– men det var inte Jesus själv, utan hans lärjungar som döpte –

³lämnade han Judeen och gick tillbaka till Galileen.

⁴Han måste då ta vägen genom Samarien.

⁵Så kom han till en stad i Samarien, som kallas Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.

⁶Och där var Jakobs brunn. Eftersom Jesus var trött av vandringen, satte han sig ner vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen.

⁷En samaritisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sa till henne: Ge mig att dricka,

⁸för hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.

⁹Då säger den samaritiska kvinnan till honom: Hur kan du som är en jude be om något att dricka av mig, som är en samaritisk kvinna? För judarna umgås inte med samariterna.

¹⁰Jesus svarade och sa till henne: Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.

¹¹Kvinnan sa till honom: Herre, du har inget att hämta upp med, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet?

¹²Inte är väl du större än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den med sina barn och sin boskap.

¹³Jesus svarade och sa till henne: Var och en som dricker av detta vatten ska törsta igen.

¹⁴Men den som dricker av det vatten som jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Utan det vatten som jag ger honom ska i honom bli en källa med vatten som väller fram till evigt liv.

¹⁵Kvinnan sa till honom: Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och inte heller behöver komma hit för att hämta vatten.

¹⁶Jesus sa till henne: Gå och kalla på din man och kom hit.

¹⁷Kvinnan svarade och sa: Jag har ingen man. Jesus sa till henne: Du sa rätt: Jag har ingen man.

¹⁸För du har haft fem män och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.

¹⁹Då sa kvinnan till honom: Herre, jag märker att du är en profet.

²⁰Våra fäder tillbad på detta berg, men ni säger att den plats där man ska tillbe finns i Jerusalem.

²¹Jesus sa till henne: Kvinna, tro mig, den tid kommer då ni varken på detta berg eller i Jerusalem ska tillbe Fadern.

²²Ni tillber det ni inte känner. Vi tillber det vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna.

²³Men den tid kommer och är redan här, då sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning, för sådana tillbedjare är det som Fadern söker.

²⁴Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.

²⁵Kvinnan sa till honom: Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. När han kommer ska han låta oss veta allt.

²⁶Jesus sa till henne: Jag Är den som talar med dig.

²⁷Och i detsamma kom hans lärjungar och de var förvånade över att han talade med en kvinna. Men ingen frågade: Vad vill du henne eller varför talar du med henne?

²⁸Då lät kvinnan sin vattenkruka stå och gick in i staden och sa till folket:

²⁹Kom och se en man som har sagt mig allt det jag har gjort. Är inte denne Kristus?

³⁰Då gick de ut ur staden och kom till honom.

³¹Under tiden bad lärjungarna honom, och sa: Rabbi, ät.

³²Men han sa till dem: Jag har mat att äta som ni inte känner till.

³³Då sa lärjungarna till varandra: Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?

³⁴Jesus sa till dem: Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.

³⁵Säger ni inte: Det är ännu fyra månader kvar, sedan kommer skördetiden? Se, jag säger er: Lyft blicken och se på fälten, för de har redan vitnat till skörd.

³⁶Och den som skördar får lön och samlar frukt till evigt liv, så att både den som sår och den som skördar kan glädja sig tillsammans.

³⁷För här är det ordet sant, att en sår och en annan skördar.

³⁸Jag sände er att skörda där ni inte har arbetat. Andra har arbetat och ni har gått in i deras arbete.

³⁹Och många samariter från den staden trodde på honom på grund av kvinnans ord, när hon vittnade: Han har sagt mig allt vad jag har gjort.

⁴⁰När nu samariterna kom till honom, bad de honom att han skulle stanna hos dem. Och han stannade där i två dagar.

⁴¹Och många fler trodde på grund av hans ord.

⁴²Och de sa till kvinnan: Nu tror vi inte längre på grund av det du sagt. För vi har själva hört och vi vet, att han verkligen är Kristus, världens Frälsare.

⁴³Men två dagar därefter gick han därifrån och gick till Galileen,

⁴⁴för Jesus vittnade själv att en profet inte har något anseende i sin hemtrakt.

⁴⁵När han så kom till Galileen, tog galileerna emot honom, efter att de hade sett allt som han hade gjort i Jerusalem under högtiden, för de hade också varit där vid högtiden.

⁴⁶Så kom Jesus tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. Och där var en man i kunglig tjänst, vars son låg sjuk i Kapernaum.

⁴⁷När han hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han till honom och bad honom, att han skulle komma ner och bota hans son som låg för döden.

⁴⁸Då sa Jesus till honom: Om ni inte får se tecken och under, tror ni inte.

⁴⁹Mannen som var i kunglig tjänst sa till honom: Herre, kom ner innan mitt barn dör.

⁵⁰Jesus sa till honom: Gå, din son lever! Då trodde mannen det ord som Jesus sa till honom och gick.

⁵¹Och medan han gick ner, mötte honom hans tjänare och berättade för honom och sa: Din son lever.

⁵²Då frågade han dem vid vilken timme han hade blivit bättre. Och de sa till honom: I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.

⁵³Då förstod fadern att det var just den timmen då Jesus hade sagt till honom: Din son lever. Och han själv trodde och hela hans hus.

⁵⁴Detta var på nytt ett tecken, det andra som Jesus gjorde sedan han kommit från Judeen till Galileen.