Galatians 3
1 Ni oförståndiga galater! Vem har förhäxat er så att ni inte skulle lyda sanningen, ni som bland er har fått Jesus Kristus målad inför ögonen såsom korsfäst?
2 Endast detta vill jag veta av er: Har ni fått Anden genom laggärningar eller genom att lyssna i tro?
3 Är ni så oförståndiga? Ni har börjat i Anden, vill ni nu sluta i köttet?
4 Har ni lidit så mycket till ingen nytta? Om det nu verkligen har varit till ingen nytta?
5 Han som nu ger er Anden och gör sådana underverk bland er, gör han det genom laggärningar eller för att ni lyssnar i tro?
6 Så var det med Abraham, han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.
7 Därför ska ni veta att de som är av tro, de är Abrahams barn.
8 Och då Skriften förutsåg att Gud skulle göra hedningarna rättfärdiga av tro, förkunnade den i förväg detta glada budskap för Abraham: I dig ska alla folk bli välsignade.
9 Så blir då de som är av tron välsignade tillsammans med den troende Abraham.
10 För alla de som håller sig till laggärningar är under förbannelse, för det står skrivet: Förbannad är var och en som inte förblir vid allt det som är skrivet i lagboken, så att han fullgör det.
11 Men att ingen blir rättfärdig inför Gud genom lagen är uppenbart, för den rättfärdige ska leva av tro.
12 Men lagen är inte av tro, utan den människa som håller dessa bud ska leva genom dem.
13 Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, då han blev en förbannelse för vår skull, för det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä.
14 Detta för att Abrahams välsignelse skulle komma till hedningarna genom Jesus Kristus och för att vi genom tron skulle få den utlovade Anden.
15 Bröder, jag talar på mänskligt vis: Även om det gäller en människas testamente, är det ingen som kan upphäva det eller lägga till något när det har vunnit laga kraft.
16 Nu var löftena sagda till Abraham och hans säd. Han säger inte: Och åt dem som kommer av din säd, som om han talade om många, utan såsom om en: Och åt din säd, som är Kristus.
17 Men det säger jag, att det testamente som tidigare av Gud hade förklarats giltigt i Kristus, kan inte upphävas av lagen som gavs 430 år senare, så att den skulle kunna sätta löftet ur kraft.
18 För om arvet beror på lagen, så beror det inte längre på löftet. Men åt Abraham har Gud gett det genom löftet.
19 Vad är då lagen till för? Den blev tillagd för överträdelsernas skull, till dess säden skulle komma, åt vilken löftet hade blivit givet, och den blev förmedlad genom änglar i en medlares hand.
20 Men medlaren är inte medlare bara för en, men Gud är en.
21 Är då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls! För om en lag hade blivit given som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen.
22 Men Skriften har inneslutit allt under synd, för att löftet skulle ges genom Jesu Kristi tro åt dem som tror.
23 Men innan tron kom, var vi hållna i förvar under lagen, instängda, tills tron skulle komma att uppenbaras.
24 Därför har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi ska bli rättfärdiggjorda av tro.
25 Men sedan tron har kommit, är vi inte längre under uppfostrare,
26 för ni är alla Guds barn genom tron på Kristus Jesus.
27 För så många av er som har blivit döpta till Kristus, har iklätt er Kristus.
28 Här är inte jude eller grek, här är inte slav eller fri, här är inte man och kvinna, för alla är ni ett i Kristus Jesus.
29 Och om ni tillhör Kristus, då är ni Abrahams säd och arvingar enligt löftet.