1Sedan, efter fjorton år, for jag på nytt upp till Jerusalem tillsammans med Barnabas, och tog också Titus med mig.
2Och jag for dit upp på grund av en uppenbarelse och lade fram för dem det evangelium som jag predikar bland hedningarna, och enskilt för de mera ansedda, för att jag inte skulle löpa eller ha löpt förgäves.
3Men inte ens Titus, som var med mig och som är grek, blev tvingad att låta omskära sig,
4för några falska bröder hade smugit sig in och kommit med för att spionera på vår frihet som vi har i Kristus Jesus, för att de skulle föra oss till slaveri.
5Men inte ens ett ögonblick gav vi vika för dem och underkastade oss, för att evangeliets sanning skulle bevaras hos er.
6Men vad angår dem som ansågs vara något – hurdana de tidigare varit gör ingen skillnad för mig, Gud gör inte skillnad på människor – för dessa ansedda lade inte på mig något utöver detta.
7Utan tvärtom, de insåg att jag hade blivit betrodd med evangelium till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna.
8För han, som hade gett Petrus kraft till att vara apostel bland de omskurna, han hade också gett mig kraft bland hedningarna.
9Och när Jakob och Kefas och Johannes, vilka ansågs vara pelare, förstod den nåd som jag hade fått, räckte de mig och Barnabas högra handen till gemenskap, att vi skulle gå till hedningarna och de till de omskurna.
10De önskade bara att vi skulle komma ihåg de fattiga, vilket jag också har varit angelägen om att göra.
11Men då Petrus kom till Antiokia, gick jag öppet emot honom, eftersom det fanns anledning till att klandra honom.
12Innan det hade kommit några från Jakob, hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna. Men när de kom, drog han sig undan och höll sig borta av fruktan för de omskurna.
13Och de andra judarna tog också del i samma hyckleri med honom, så att till och med Barnabas blev indragen i deras hyckleri.
14Men när jag såg att de inte vandrade rätt enligt evangeliets sanning, sa jag till Petrus inför alla: Om du som är en jude lever på hedniskt vis och inte på judiskt, varför tvingar du då hedningarna att leva på judiskt vis?
15Vi som är judar av naturen och inte hedniska syndare,
16vi vet att en människa inte blir rättfärdig genom laggärningar, utan genom Jesu Kristi tro. Så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi ska bli rättfärdiggjorda genom Kristi tro och inte av laggärningar, för av laggärningar blir inget kött rättfärdigt.
17Men om vi själva blir funna som syndare, när vi sökte efter att bli rättfärdiggjorda genom Kristus, skulle Kristus då vara syndens tjänare? Nej, inte alls!
18Men om jag på nytt bygger upp det som jag har rivit ner, då gör jag mig själv till en överträdare.
19Jag har ju genom lagen dött bort från lagen, för att jag ska leva för Gud.
20Jag är korsfäst med Kristus och jag lever, men inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i köttet, det lever jag i tro på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.
21Jag förkastar inte Guds nåd, för om rättfärdighet kommer genom lagen, så har Kristus dött förgäves.