Acts 5
1 Men en man vid namn Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom,
2 och han tog med sin hustrus vetskap undan något av betalningen och bar fram en del och lade för apostlarnas fötter.
3 Då sa Petrus: Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög för den Helige Ande och tog undan en del av betalningen för jorden?
4 Var den inte din, så länge du hade den kvar? Och efter att den var såld, hade du inte rätt att göra som du ville? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud.
5 Då Ananias hörde dessa ord, föll han ner och gav upp andan. Och stor fruktan kom över alla dem som hörde detta.
6 Och de yngre männen stod upp, svepte in honom, bar bort och begravde honom.
7 Och det var omkring tre timmar senare, som hans hustru kom in utan att veta vad som hade hänt.
8 Då började Petrus tala och sa till henne: Säg mig, sålde ni jorden för så mycket? Och hon svarade: Ja, för så mycket.
9 Då sa Petrus till henne: Varför var ni överens om att ni skulle fresta Herrens Ande? Se, fötterna av dem som har begravt din man är utanför dörren, och de ska bära ut dig.
10 Då föll hon genast ner vid hans fötter och gav upp andan. Och de unga männen kom in och fann henne död, och efter att de hade burit ut henne begravde de henne bredvid hennes man.
11 Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla dem som hörde detta.
12 Och många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var tillsammans i full enighet i Salomos pelargång.
13 Och av de andra vågade ingen ansluta sig till dem, men folket uppskattade dem.
14 Och ännu fler kom till tro på Herren, skaror av både män och kvinnor,
15 så att de bar ut de sjuka på gatorna, och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi.
16 Och det kom även en stor skara från städerna runt omkring till Jerusalem. De förde med sig sjuka och dem som plågades av orena andar, och de blev alla helade.
17 Då stod översteprästen upp, och alla de som var med honom som tillhörde sadduceernas parti, uppfyllda med avund.
18 och de grep apostlarna och satte dem i allmänt fängelse.
19 Men en Herrens ängel öppnade om natten fängelsets portar och förde ut dem och sa:
20 Gå och ställ er i templet och tala till folket alla de ord som hör till detta livet.
21 Då de hade hört detta, gick de tidigt på morgonen in i templet och undervisade. Då kom översteprästen och de som var med honom och kallade samman Stora rådet och alla de äldste bland Israels barn, och skickade bud till fängelset för att hämta dem.
22 Men då tjänarna kom dit, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade,
23 och sa: Fängelset fann vi verkligen ordentligt låst och vakterna stod utanför dörrarna, men då vi öppnade fann vi ingen därinne.
24 Och när översteprästen och tempelvaktens befälhavare och översteprästerna hörde dessa ord, blev de villrådiga och undrade vad detta skulle betyda.
25 Då kom en och berättade för dem och sa: Se, de män som ni har satt i fängelset är i templet och står där och undervisar folket.
26 Då gick befälhavaren med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de fruktade för folket, att de skulle bli stenade.
27 När de hade hämtat dem dit, förde de fram dem inför Stora rådet, och översteprästen frågade dem,
28 och sa: Befallde vi inte er uttryckligen att ni inte skulle undervisa i det namnet? Och se, ni har uppfyllt Jerusalem med er lära och ni vill dra över oss denne mannens blod.
29 Men Petrus och apostlarna svarade och sa: Man måste lyda Gud mer än människor.
30 Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.
31 Honom har Gud med sin högra hand upphöjt till furste och frälsare, för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse.
32 Och vi är hans vittnen till detta, och det är också den Helige Ande som Gud har gett åt dem som lyder honom.
33 När de hörde detta, blev de ursinniga och rådslog om att döda dem.
34 Då stod en farisé upp i Stora rådet, en laglärare vid namn Gamaliel, som var högt aktad av allt folket, och befallde att man för en kort stund skulle föra ut apostlarna.
35 Sedan sa han till dem: Ni män av Israel, tänk er för, vad ni är på väg att göra med dessa män.
36 För en tid sedan uppträdde Teudas, och gav sig ut för att vara något, och ett antal män, omkring fyrahundra, slöt sig till honom. Men han dödades, och alla de som trodde på honom skingrades och blev till intet.
37 Efter honom, vid tiden för skattskrivningen, uppträdde Judas från Galileen, och förledde mycket folk till att följa honom. Också han miste livet och alla de som hade lytt honom skingrades.
38 Och nu säger jag er: Lämna dessa män ifred och låt dem gå, för är denna plan eller detta verk av människor, så kommer det att gå om intet.
39 Men är det av Gud, kan ni inte slå ner det, såvida ni inte vill bli funna med att strida även mot Gud.
40 De blev övertygade av honom och kallade in apostlarna, lät prygla dem och befallde att de inte skulle tala i Jesu namn, och lät dem gå.
41 Och de gick från Stora rådet, glada över att de ansetts värdiga att lida vanära för hans namns skull.
42 Och de upphörde inte att varje dag i templet och i varje hus undervisa och predika evangelium om Jesus Kristus.