Acts 4
1 Medan de talade till folket, kom prästerna med tempelvaktens befälhavare och sadduceerna till dem.
2 Dessa tog illa vid sig för att de undervisade folket och predikade uppståndelsen från de döda genom Jesus.
3 Därför grep de dem och satte dem i häkte till följande dag, eftersom det redan var kväll.
4 Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.
5 Och nästa dag hände det sig att Stora rådets medlemmar samlades i Jerusalem, både äldste och skriftlärda,
6 även Hannas, översteprästen, och Kaifas och Johannes och Alexander och så många som var av översteprästerlig släkt.
7 Och de lät föra fram dem inför sig och frågade: Genom vilken makt eller i vilket namn har ni gjort detta?
8 Då sa Petrus, som var uppfylld av den Helige Ande, till dem: Ni folkets rådsherrar och äldste i Israel.
9 Om vi i dag förhörs för en god gärning mot en sjuk man, på vad sätt denne har blivit helad,
10 så ska ni alla och hela Israels folk veta, att det är genom Jesu Kristi, nasaréns namn, vilken ni korsfäste, men som Gud har uppväckt från de döda, genom honom står den här mannen frisk framför er.
11 Han är stenen som förkastades av er, byggnadsarbetare, men som har blivit huvudhörnstenen.
12 Det finns ingen frälsning hos någon annan. För det finns inget annat namn under himlen, som är givet bland människor, genom vilket vi kan bli frälsta.
13 När de såg sådan frimodighet hos Petrus och Johannes och märkte att de var olärda och outbildade, förundrade de sig. Men de kände igen dem att de hade varit tillsammans med Jesus.
14 Och när de såg mannen som hade blivit botad stå bredvid dem, kunde de inte säga något emot det.
15 Sedan de hade befallt dem att gå ut från rådssalen överlade de med varandra.
16 De sa: Vad ska vi göra med dessa män? Att ett märkligt tecken verkligen har skett genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och vi kan inte förneka det.
17 Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket, ska vi strängt förbjuda dem att i fortsättningen tala till någon människa i det namnet.
18 Och de kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn.
19 Men Petrus och Johannes svarade och sa till dem: Om det är rätt inför Gud att vi hör mer på er än på Gud, det får ni själva döma.
20 Men vi kan inte tiga om det vi har sett och hört.
21 Då hotade de dem ännu en gång och lät dem gå, för de kunde inte på grund av folket komma på något sätt att straffa dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt.
22 För mannen som genom detta mirakel hade blivit helad var över fyrtio år.
23 Och efter att ha blivit frigivna, kom de till sina egna och berättade för dem allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.
24 Och efter att de hört det, bad de högt i full enighet till Gud och sa: Herre, du är Gud, som har gjort himmel och jord och havet och allt det som är i dem.
25 Du som har sagt genom din tjänare Davids mun: Varför blev hedningarna upprörda och varför tänkte folken ut meningslösa planer?
26 Jordens kungar trädde fram och furstarna gaddade sig samman mot Herren och mot hans Smorde.
27 Ja, de har verkligen förenat sig, både Herodes och Pontius Pilatus, tillsammans med hedningarna och Israels folk mot din Helige Son Jesus, som du har smort,
28 för att utföra vad din makt och ditt rådslut hade förutbestämt skulle ske.
29 Och nu, Herre, se till deras hotelser och ge dina tjänare all frimodighet, så att de kan tala ditt ord,
30 genom att du sträcker ut din hand till att bota, och till att låta tecken och under ske genom din Helige Son Jesu namn.
31 När de hade bett, skakades platsen där de var samlade, och de blev alla uppfyllda av den Helige Ande och talade Guds ord med frimodighet.
32 Och skaran av dem som kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.
33 Och med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla.
34 Och det var ingen som led någon nöd bland dem, eftersom alla som ägde mark eller hus sålde dem och kom med betalningen för det som de hade sålt
35 och lade ner den för apostlarnas fötter. Och man delade ut åt var och en efter vad han behövde.
36 Och Joses, som av apostlarna kallades Barnabas – det betyder tröstens son – en levit från Cypern,
37 hade en åker. Den sålde han och kom med pengarna och lade dem för apostlarnas fötter.