Acts 28
1 Och sedan de hade blivit räddade fick de veta att ön hette Melite.
2 Och främlingarna där visade oss ovanligt stor välvilja. De tände upp eld och tog hand om oss alla, eftersom det hade börjat regna och på grund av kylan.
3 Men när Paulus hade samlat ett fång kvistar och lagt på elden, kröp en huggorm ut på grund av hettan och högg sig fast vid hans hand.
4 Och när främlingarna såg djuret hänga vid hans hand sa de till varandra: Denne man är utan tvekan en mördare, som rättvisan inte ville låta leva, även om han hade räddats från havet.
5 Men han skakade av sig djuret i elden och led ingen skada.
6 De väntade att han skulle svullna upp eller plötsligt falla ner död. Men då de hade väntat länge och såg att inget ont hände honom, ändrade de sig och sa att han var en gud.
7 Nu fanns det lantgårdar inte långt därifrån, som tillhörde den främste mannen på ön, en man som hette Publius. Han tog vänligt emot oss och lät oss vara gäster i tre dagar.
8 Nu hände det, att Publius fader låg sjuk i en svår magsjukdom med feber. Paulus gick in till honom och bad och lade händerna på honom och helade honom.
9 Sedan detta hänt, kom också de andra på ön som hade sjukdomar och blev helade.
10 Och med många hedersbevisningar ärade de oss, och när vi skulle segla därifrån försåg de oss med det som behövdes.
11 Och efter tre månader avseglade vi med ett skepp från Alexandria, som hade övervintrat vid ön som hade Tvillinggudarnas tecken.
12 Och efter att ha lagt till vid Syrakusa, stannade vi där i tre dagar.
13 Därifrån, efter att vi hade seglat runt kusten, kom vi till Regium. Och en dag senare fick vi sydlig vind, och nästa dag kom vi till Puteoli.
14 Där fann vi bröder och blev bjudna att stanna hos dem i sju dagar. Och så fortsatte vi mot Rom.
15 Då bröderna där fick höra om oss, kom de ända till Forum Appii och till Tres Taberne för att möta oss. När Paulus såg dem, tackade han Gud och fick nytt mod.
16 Och när vi kom till Rom, överlämnade officeren fångarna åt befälhavaren för gardet. Men Paulus tilläts att bo för sig själv med den soldat som skulle bevaka honom.
17 Och efter tre dagar hände det att Paulus kallade samman de ledande bland judarna. Och när de var samlade, sa han till dem: Män och bröder, fastän jag inte hade gjort något mot folket eller mot våra fäders seder, blev jag likväl i Jerusalem utlämnad som fånge i romarnas händer,
18 som ville frige mig, när de hade förhört mig, eftersom jag inte var skyldig till något som förtjänar döden.
19 Men eftersom judarna satte sig emot detta blev jag tvungen att vädja till kejsaren, men inte för att jag hade något att anklaga mitt folk för.
20 För denna orsaks skull har jag kallat på er, för att få se er och tala med er, eftersom det är för Israels hopp som jag är bunden med denna kedja.
21 Då sa de till honom: Vi har varken fått brev om dig från Judeen, inte heller har någon av bröderna som kommit hit meddelat eller sagt något ont om dig.
22 Men vi önskar att höra från dig vad du tänker. För det vet vi ju angående den här sekten att den blir motsagd överallt.
23 Och när de hade kommit överens med honom om en viss dag, kom många till honom där han bodde. För dessa förklarade han och vittnade om Guds rike, och övertygade dem om det som rörde Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna, från tidigt på morgonen till kvällen.
24 Och några trodde det som blev sagt, men andra trodde inte.
25 Och eftersom de inte kunde komma överens skiljdes de åt, sedan Paulus hade sagt detta enda ord: Den Helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till våra fäder,
26 när han sa: Gå till detta folk och säg: Ni ska höra med öronen och inte förstå, och se med ögonen och inte inse.
27 För detta folks hjärta är förhärdat, och de hör illa med sina öron, och sina ögon har de tillslutit, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat, och omvänder sig, så att jag kan hela dem.
28 Därför ska ni veta att det är till hedningarna som Gud nu har sänt frälsningen och de kommer att lyssna.
29 Och när han hade sagt detta, gick judarna därifrån medan de häftigt diskuterade med varandra.
30 Men Paulus bodde i hela två år i ett hus som han själv hade hyrt, och han tog emot alla dem som kom till honom.
31 Han predikade Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus med all frimodighet, utan att någon hindrade honom.