Acts 23
1 Då fäste Paulus sin blick på Stora rådet och sa: Män och bröder, jag har levt inför Gud helt och fullt med ett gott samvete ända till denna dag.
2 Då befallde översteprästen Ananias dem som stod bredvid honom, att de skulle slå honom på munnen.
3 Då sa Paulus till honom: Gud ska slå dig, du vitkalkade vägg. För du sitter här för att döma mig efter lagen men mot lagen befaller du att de ska slå mig.
4 Och de som stod bredvid sa: Smädar du Guds överstepräst?
5 Då sa Paulus: Jag visste inte, bröder, att han var överstepräst. För det står ju skrivet: Du ska inte tala illa om en ledare för ditt folk.
6 Då Paulus visste att den ena delen av dem var sadduceer och den andra fariseer, ropade han inför Stora rådet: Män och bröder, jag är en farisé, son till en farisé. För hoppets och de dödas uppståndelses skull står jag inför rätta.
7 Då han hade sagt detta, utbröt en strid mellan fariseerna och sadduceerna och skaran delade sig.
8 För sadduceerna säger nämligen att det inte finns någon uppståndelse, inte heller någon ängel eller ande, medan fariseerna bekänner båda delarna.
9 Och det blev ett väldigt skrikande, och de skriftlärda av fariseernas parti stod upp och stred häftigt och sa: Vi finner inget ont hos denne man, utan om en ande eller en ängel har talat med honom, så låt oss inte strida mot Gud.
10 Och när striden blev häftig, fruktade befälhavaren att de skulle slita Paulus i stycken, och befallde soldaterna att gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom in i fästningen.
11 Och följande natt kom Herren till honom och sa: Var vid gott mod, Paulus. För som du har vittnat om mig i Jerusalem, så måste du också vittna i Rom.
12 När det blev dag gjorde några av judarna en sammansvärjning och svor en ed att de varken skulle äta eller dricka, förrän de hade dödat Paulus.
13 Och det var mer än fyrtio män som hade sammansvurit sig,
14 och de gick till översteprästerna och de äldste och sa: Vi har svurit en ed att inte smaka något förrän vi har dödat Paulus.
15 Därför ska ni nu tillsammans med Stora rådet anhålla hos befälhavaren att han i morgon ska föra honom ner till er, som om ni hade tänkt undersöka hans sak grundligare. Men vi är redo att döda honom innan han kommer fram.
16 Men när Paulus systerson fick höra om bakhållet, kom han till fästningen och gick in och berättade det för Paulus.
17 Då kallade Paulus till sig en av officerarna och sa: För denne unge man till befälhavaren, för han har något att berätta för honom.
18 Så tog han honom med sig och förde honom till befälhavaren och sa: Fången Paulus kallade mig till sig och bad att jag skulle föra denne unge man till dig, för han har något att säga dig.
19 Då tog befälhavaren honom vid handen och gick avsides med honom och frågade honom: Vad är det som du har att berätta för mig?
20 Då sa han: Judarna har kommit överens om att be dig att du i morgon ska låta Paulus komma ner till Stora rådet, under förevändning att de vill hålla ett grundligare förhör med honom.
21 Men låt dem inte övertala dig, för mer än fyrtio män av dem ligger i bakhåll mot honom. De har svurit på att varken äta eller dricka förrän de har dödat honom. Och nu är de redo och väntar på att du ska tillåta det.
22 Befälhavaren lät sedan den unge mannen gå iväg och befallde: Berätta inte för någon att du har avslöjat detta för mig.
23 Sedan kallade han till sig två av officerarna och sa: Håll tvåhundra soldater redo att i natt vid tredje timmen bege sig iväg till Cesarea, dessutom sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare.
24 Skaffa också riddjur som de kan sätta upp Paulus på och för honom oskadd till landshövdingen Felix.
25 Och han skrev ett brev med följande innehåll:
26 Klaudius Lysias hälsar den högt ärade landshövdingen Felix.
27 Denne man hade judarna gripit och var nära att dödas, när jag kom dit med mina soldater och räddade honom, sedan jag hade fått veta att han var en romersk medborgare.
28 Och när jag ville veta orsaken varför de anklagade honom, lät jag föra honom inför deras Stora råd.
29 Då fann jag att anklagelsen mot honom gällde tvistefrågor i deras lag, men att han inte var beskylld för något som var värt döden eller fängelse.
30 Men sedan jag har fått vetskap om att ett bakhåll har planerats av judarna mot mannen, sänder jag honom omedelbart till dig. Jag har också uppmanat hans anklagare att vad de har emot honom skulle de lägga fram inför dig. Farväl.
31 Då tog soldaterna med sig Paulus enligt den order de fått och förde honom under natten till Antipatris.
32 Nästa dag lät de ryttarna fara vidare med honom och vände tillbaka till fästningen.
33 När de kom till Cesarea och hade lämnat över brevet till landshövdingen, förde de också fram Paulus inför honom.
34 Då landshövdingen hade läst brevet, frågade han honom från vilken provins han var, och när han hade fått veta att han var från Cilicien, sa han:
35 Jag ska höra dig när också dina anklagare kommer hit. Sedan befallde han att han skulle förvaras i Herodes palats.