Acts 21
1 Och det hände efter att vi hade skilts från dem och hade lagt ut, att vi seglade raka vägen till Kos och kom nästa dag till Rhodos och därifrån till Patara.
2 Och när vi fann ett skepp som skulle fara över till Fenicien, gick vi ombord och lade ut.
3 När Cypern började komma i sikte, lämnade vi det på vänster sida och seglade till Syrien och lade till i Tyrus, för där skulle skeppet lossa lasten.
4 Och efter att vi hade funnit lärjungar där, stannade vi hos dem i sju dagar. Genom Anden sa de till Paulus att han inte skulle fara upp till Jerusalem.
5 Och när de dagarna hade gått, bröt vi upp och fortsatte vår resa, och alla följde med oss tillsammans med hustrur och barn ända tills vi kom utanför staden, och på stranden föll vi på knä och bad.
6 Sedan vi hade tagit avsked av varandra, gick vi ombord på skeppet och de vände hem igen.
7 Och när vi hade avslutat vår resa från Tyrus, kom vi till Ptolemais, och där hälsade vi på bröderna och stannade hos dem en dag.
8 Och vi som var med Paulus begav oss nästa dag därifrån och kom till Cesarea. Och där gick vi hem till evangelisten Filippus, som var en av de sju, och stannade hos honom.
9 Och han hade fyra döttrar, jungfrur, som profeterade.
10 Och medan vi dröjde kvar där i flera dagar, kom en profet vid namn Agabus ner från Judeen.
11 Då han hade kommit till oss, tog han Paulus bälte och band sina händer och fötter och sa: Så säger den Helige Ande: Den man som äger detta bälte ska judarna binda så här i Jerusalem och utlämna honom i hedningars händer.
12 Och när vi hörde detta, bad vi och de som bodde på platsen, att han inte skulle gå upp till Jerusalem.
13 Då svarade Paulus: Varför gråter ni och får mitt hjärta att brista? För jag är beredd, inte bara att låta mig bindas, utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesu namns skull.
14 Och när han inte lät sig övertalas, lugnade vi oss och sa: Ske Herrens vilja.
15 Och efter de dagarna gjorde vi oss i ordning och for upp till Jerusalem.
16 Från Cesarea följde också några lärjungar med oss. De hade med sig en viss Mnason från Cypern, en gammal lärjunge som vi skulle gästa hos.
17 Och när vi kom till Jerusalem, tog bröderna emot oss med glädje.
18 Och nästa dag gick Paulus med oss till Jakob, och där samlades alla de äldste.
19 Sedan han hade hälsat på dem, berättade han utförligt om allt som Gud hade gjort bland hedningarna genom hans tjänst.
20 Då de hörde detta prisade de Herren. Och de sa till honom: Du ser, broder, hur många tusen judar det är som har kommit till tro, och alla ivrar de för lagen.
21 Men de har hört om dig, att du lär alla judar som finns bland hedningarna att avfalla från Mose, och säger att de inte ska omskära sina barn och inte heller leva efter sederna.
22 Vad gör vi nu? Helt säkert ska mycket folk komma tillsammans, för de kommer att få höra att du har kommit hit.
23 Så gör nu som vi säger dig: Vi har här fyra män som har ett löfte på sig.
24 Ta med dem, och rena dig tillsammans med dem och betala för dem, så att de kan raka sitt huvud. Då ska alla förstå att det inte ligger någonting i det som de har hört om dig, utan att också du vandrar efter lagen och håller den.
25 Men vad angår de hedningar som har kommit till tro, har vi skrivit och meddelat dem vårt beslut, att de inte behöver hålla sådant, utan endast avhålla sig från det som är offrat åt avgudar, och från blod och från det som är kvävt och från otukt.
26 Då tog Paulus med sig männen, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem och gick in i templet och gav till känna när reningsdagarna skulle vara avslutade och offret framburet för var och en av dem.
27 Och när de sju dagarna närmade sig sitt slut, fick de judar som var från Asien se honom i templet, och de uppviglade allt folket. Och de grep honom,
28 och ropade: Män av Israel, hjälp oss! Detta är den man som överallt lär alla sådant som är mot folket och lagen och denna plats. Och dessutom har han också tagit med sig greker in i templet och orenat denna heliga plats.
29 De hade nämligen tidigare sett Trofimus från Efesus tillsammans med honom i staden, och de trodde att Paulus hade tagit in honom i templet.
30 Och hela staden kom i rörelse, och folk strömmade till och de tog Paulus och släpade ut honom ur templet. Och omedelbart stängdes portarna.
31 Men just som de stod redo att döda honom, fick befälhavaren för den romerska vakten rapport om att hela Jerusalem var i uppror.
32 Då tog han genast med sig soldater och officerare och sprang ner till dem. Och när de fick se befälhavaren och soldaterna, upphörde de att slå Paulus.
33 Då gick befälhavaren fram och grep honom och befallde att han skulle bli bunden med två kedjor. Sedan frågade han vem han var och vad han hade gjort.
34 Men i folkmassan ropade den ene ett och den andre något annat. Då han inte kunde få något klart besked på grund av tumultet, befallde han att han skulle föras in i fästningen.
35 Och när han kom till trappan, hände det att soldaterna måste bära honom på grund av folkets aggressivitet.
36 För folkmassan följde efter och ropade: Bort med honom!
37 När Paulus skulle föras in i fästningen, sa han till befälhavaren: Är det tillåtet för mig att säga något till dig? Då sa han: Kan du tala grekiska?
38 Är du då inte den egyptier som för en tid sedan gjorde uppror och förde ut de fyra tusen lönnmördarna i öknen?
39 Då sa Paulus: Jag är verkligen en judisk man från Tarsus i Cilicien, medborgare i en betydande stad. Och jag ber dig att du låter mig få tala till folket.
40 Och när han hade gett honom sin tillåtelse, gav Paulus, stående på trappan, tecken till folket med handen. När det hade blivit alldeles tyst, talade han till dem på hebreiska, och sa: