1Så fick apostlarna och de bröder som var i Judeen höra att också hedningarna hade tagit emot Guds ord.
2Och när Petrus kom upp till Jerusalem, började de omskurna gå till rätta med honom,
3och sa: Du har gått in till män som är oomskurna och har ätit med dem.
4Då började Petrus från början och berättade steg för steg för dem, och sa:
5Jag var i staden Joppe, och medan jag bad, då såg jag under hänryckning en syn. Något som liknade en stor linneduk med fyra hörn kom ner. Den sänktes ner från himlen och kom ända ner till mig.
6När jag betraktade den och gav akt på den, fick jag se fyrfota djur som lever på jorden och vilddjur och kräldjur och himlens fåglar.
7Och jag hörde en röst säga till mig: Stå upp, Petrus, slakta och ät.
8Och jag sa: Nej, nej, Herre, för något oheligt eller orent har aldrig kommit i min mun.
9Men en röst svarade mig på nytt från himlen: Vad Gud har gjort rent ska inte du anse vara orent.
10Och detta skedde tre gånger, sedan drogs alltsammans upp till himlen igen.
11Och se, just då hade tre män, som hade skickats till mig från Cesarea, kommit till huset där jag var.
12Då sa Anden till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka. Då följde också dessa sex bröder med mig, och vi gick in i mannens hus.
13Och han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga till honom: Sänd några män till Joppe och hämta Simon, som kallas Petrus.
14Han ska tala ord till dig, genom vilka du och hela ditt hus ska bli frälst.
15Och när jag hade börjat tala, föll den Helige Ande på dem, alldeles som på oss i början.
16Då kom jag ihåg Herrens ord, hur han hade sagt: Johannes döpte i sanning er i vatten, men ni ska bli döpta i den Helige Ande.
17Eftersom nu Gud har gett samma gåva åt dem, som åt oss som kom till tro på Herren Jesus Kristus, vem är jag att jag skulle kunna hindra Gud?
18När de hörde detta, gav de sig till freds och prisade Gud, och sa: Så har Gud gett också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.
19Men de som hade skingrats på grund av den förföljelse som började med Stefanus, kom ända till Fenicien och Cypern och Antiokia. De predikade inte ordet för andra än judar.
20Men bland dem fanns några män från Cypern och Cyrene, som när de kom till Antiokia, talade till grekerna och predikade evangeliet om Herren Jesus.
21Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.
22Och nyheten om detta kom till församlingens öron i Jerusalem, och de sände iväg Barnabas, för att han skulle bege sig ända till Antiokia.
23När han kom dit och fick se Guds nåd, blev han glad och förmanade dem alla att helhjärtat hålla sig till Herren.
24För han var en god man och uppfylld av den Helige Ande och tro. Och en stor skara människor fördes till Herren.
25Barnabas begav sig därefter till Tarsus för att uppsöka Saulus.
26Och när han fann honom, tog han honom med sig till Antiokia. Och så kom det sig, att de var tillsammans i församlingen och undervisade mycket folk ett helt år. Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.
27Och vid denna tid kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia.
28Och en av dem, som hette Agabus, stod upp och gav genom Anden tillkänna att en stor hungersnöd skulle komma över hela världen, vilken också kom under kejsar Claudius tid.
29Då beslöt lärjungarna att var och en efter förmåga skulle sända hjälp till de bröder som bodde i Judeen.
30Detta gjorde de också, och de skickade det till de äldste genom Barnabas och Saulus händer.