Acts 10
1 Nu fanns i Cesarea en man som hette Kornelius, en officer vid den truppavdelning som kallades den italienska.
2 Han var en from man och fruktade Gud, med hela sitt hus, och gav folket många gåvor och bad alltid till Gud.
3 Omkring nionde timmen på dagen såg han tydligt i en syn hur en Guds ängel kom in till honom och sa: Kornelius!
4 Och då han fick se honom blev han förskräckt och sa: Vad är det, Herre? Då sa han till honom: Dina böner och dina gåvor har stigit upp och blivit ihågkomna inför Gud.
5 Så sänd nu några män till Joppe för att hämta Simon, som kallas Petrus.
6 Han gästar hos en viss Simon, en garvare, som har ett hus vid havet. Han ska säga till dig vad du ska göra.
7 Och när ängeln som talat med Kornelius var borta, kallade han till sig två av sina tjänare och en gudfruktig soldat av dem som alltid stod i hans tjänst,
8 och när han hade berättat alltsammans för dem sände han dem till Joppe.
9 Men nästa dag, medan de ännu var på väg och närmade sig staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att be.
10 Och han blev hungrig och ville ha något att äta. Medan de gjorde i ordning maten, kom han i hänryckning.
11 Och han såg himlen öppen och något som liknade en stor linneduk komma ner till honom. Den var hopbunden i alla fyra hörnen och sänktes ner till jorden.
12 I den fanns alla slags fyrfota djur på jorden och vilddjur och krälande djur och himlens fåglar.
13 Och en röst kom till honom: Stå upp Petrus, slakta och ät.
14 Då sa Petrus: Nej, nej, Herre, för jag har aldrig ätit något oheligt eller orent.
15 Då talade rösten på nytt för andra gången till honom: Vad Gud har gjort rent ska du inte kalla orent.
16 Och detta skedde tre gånger, sedan togs duken upp till himlen igen.
17 Men medan Petrus grubblade inom sig själv vad den syn som han hade sett kunde betyda, se, då hade männen som var sända från Kornelius frågat sig fram till Simons hus och stod vid porten.
18 Och de ropade och frågade om Simon, som kallades Petrus, gästade där.
19 Medan Petrus tänkte på synen, sa Anden till honom: Se, tre män söker dig.
20 Stå därför upp och gå ner och följ med dem utan att tveka, för jag har sänt dem.
21 Då gick Petrus ner till männen som var sända från Kornelius till honom, och sa: Se, jag är den som ni söker. Vad är orsaken till att ni har kommit hit?
22 Då svarade de: Officeren Kornelius, en rättfärdig och gudfruktig man och som hela det judiska folket talar väl om, har fått uppenbarelse genom en helig ängel att kalla dig till sitt hus för att höra vad du har att säga.
23 Då bad han dem stiga in och gav dem husrum. Och nästa dag gick Petrus med dem, och några av bröderna i Joppe följde med honom.
24 Och följande dag kom de fram till Cesarea. Och Kornelius väntade på dem och hade kallat samman sina släktingar och närmaste vänner.
25 När nu Petrus skulle gå in, gick Kornelius emot honom och föll ner för hans fötter och tillbad honom.
26 Men Petrus reste upp honom, och sa: Stå upp, jag är också en människa.
27 Medan han talade med honom, gick han in och fann många församlade.
28 Och han sa till dem: Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka någon som tillhör ett annat folk. Men Gud har visat mig att jag inte ska kalla någon människa för ohelig eller oren.
29 Därför kom jag också utan invändningar, när jag blev kallad, och nu frågar jag er: Vad är orsaken till att ni kallat mig?
30 Då sa Kornelius: För fyra dagar sedan fram till denna timme fastade jag, och vid den nionde timmen bad jag i mitt hus. Och se, en man i skinande kläder stod framför mig,
31 och sa: Kornelius, din bön är hörd, och dina gåvor är ihågkomna inför Gud.
32 Så sänd nu några till Joppe och kalla på Simon, som kallas Petrus. Han gästar i garvaren Simons hus vid havet. När han kommer ska han tala till dig.
33 Då skickade jag genast bud efter dig och du gjorde väl i att du kom. Så är vi nu alla här inför Gud för att höra allt som har blivit dig befallt av Gud.
34 Då öppnade Petrus sin mun och sa: Nu inser jag i sanning att Gud inte gör skillnad på människor.
35 Utan bland alla folkslag är den som fruktar honom och gör rättfärdighet välbehaglig för honom.
36 Ordet som han sände till Israels barn förkunnar det glada budskapet om frid genom Jesus Kristus, han som är Herre över alla.
37 Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade,
38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den Helige Ande och kraft, han som vandrade omkring, gjorde gott och botade alla som var under djävulens våld, för Gud var med honom.
39 Och vi är vittnen till allt det han gjorde både på den judiska landsbygden och i Jerusalem, han som de hängde upp på trä och dödade.
40 Honom har Gud uppväckt på tredje dagen och låtit honom bli uppenbarad,
41 inte för allt folket utan för de vittnen som Gud i förväg hade utvalt, för oss som åt och drack tillsammans med honom sedan han hade uppstått från de döda.
42 Och han befallde oss att predika för folket och vittna att han är den som av Gud är bestämd till domare över levande och döda.
43 Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom ska få syndernas förlåtelse genom hans namn.
44 Medan Petrus ännu talade dessa ord, föll den Helige Ande på alla dem som hörde talet.
45 Då blev de troende bland de omskurna, som hade kommit dit med Petrus, uppfyllda av häpnad över att den Helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna.
46 För de hörde dem tala med tungor och prisa Gud.
47 Då tog Petrus till orda: Inte kan väl någon förbjuda att dessa blir döpta i vatten, då de har fått den Helige Ande liksom vi?
48 Och han befallde att de skulle döpas i Herrens namn. Sedan bad de honom stanna där några dagar.