1När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss för att stanna ensamma kvar i Aten
2och skickade iväg Timoteus, vår broder och Guds tjänare och vår medarbetare i Kristi evangelium, för att han skulle styrka er och uppmuntra er i er tro,
3så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det hör till vår lott.
4För när vi var hos er, sa vi er i förväg att vi skulle få lida, vilket också har skett, och ni vet det.
5På grund av detta, när jag inte längre stod ut, skickade jag bud för att jag skulle få veta hur det var med er tro. Kanske frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?
6Men nu när Timoteus har kommit till oss från er och gett oss goda nyheter om er tro och kärlek och att ni alltid har oss i gott minne och längtar att få se oss, liksom vi också att få se er,
7på grund av detta, bröder, blev vi tröstade mitt i allt vårt lidande och all vår nöd, genom er tro.
8För nu lever vi, om ni står fasta i Herren.
9För hur ska vi kunna tacka Gud nog för er, för all den glädje som vi gläds för er skull inför vår Gud?
10Natt och dag ber vi mycket ivrigt, att vi ska få se era ansikten och fullborda det som saknas i er tro.
11Må Gud och vår Fader själv och vår Herre Jesus Kristus styra vår väg till er.
12Och må Herren låta er växa och flöda över i kärleken till varandra och till alla människor, liksom också vi till er,
13för att styrka era hjärtan till att bli fläckfria i helighet inför Gud och vår Fader, vid vår Herre Jesu Kristi återkomst med alla sina heliga.