Job 42
1 Då svarade Job HERREN:
2 Jag vet att du kan göra vad du vill och att dina planer inte kan omintetgöras.
3 Du frågade: ”Vem är denne som döljer mitt råd, med ord utan kunskap?” Ja, jag talade om saker som jag inte förstod, sådant som var alltför underbart för mig.
4 Du sa: ”Lyssna! Jag tänker ställa frågor som du får svara på.”
5 Förut har jag bara hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon.
6 Jag tar tillbaka mitt, jag ångrar mig i stoft och aska.
7 Sedan HERREN avslutat sitt tal till Job, sa han till Elifas från Teman: ”Jag är vred på dig och dina två vänner. Ni har inte talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort.
8 Ta nu sju ungtjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra ett brännoffer för er själva. Min tjänare Job ska då be för er. Jag ska lyssna på hans bön och inte dra ner er i skam för att ni inte har talat sanning om mig, som min tjänare Job har gjort.”
9 Elifas från Teman, Bildad från Shuach och Sofar från Naama gjorde som HERREN hade befallt dem, och HERREN lyssnade till Jobs bön.
10 När Job bad för sina vänner gav HERREN honom upprättelse och skänkte honom dubbelt så mycket mot vad han förut hade haft.
11 Sedan kom alla hans bröder och systrar och alla som hade känt honom tidigare och åt tillsammans med honom i hans hem. De visade medkänsla och tröstade honom efter alla bedrövelser som HERREN hade låtit komma över honom, och var och en av dem gav honom ett stycke silver och en guldring.
12 HERREN välsignade de sista återstående åren av Jobs liv mer än hans första, så att han kom att få 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsneston.
13 Han fick också sju söner och tre döttrar.
14 Den första dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den tredje gav han namnet Keren-Happuk.
15 I hela landet fanns det inga kvinnor som var lika vackra som Jobs döttrar. Job gav dem arvsrätt tillsammans med deras bröder.
16 Job levde etthundrafyrtio år efter detta och fick se både barn och barnbarn i fyra led.
17 Sedan dog Job, gammal och mätt på att leva.