Job 4
1 Elifas från Teman svarade:
2 Orkar du låta någon säga ett ord till dig? För vem kan tiga nu?
3 Tänk på hur många du har gett vägledning och styrkt svaga armar.
4 Dina ord har lyft den som snubblat, du har gett stöd åt vacklande knän.
5 Men när det nu gäller dig själv blir du missmodig, och när det drabbar dig blir du förskräckt.
6 Borde inte din gudsfruktan också vara din tillförsikt och din oförvitlighet ditt hopp?
7 Tänk efter! Har en oskyldig någonsin gått under eller en rättsinnig gått förlorad?
8 Jag har sett att de som plöjer ondska och sår ofärd också får skörda det.
9 De förintas av Guds andedräkt, en pust av hans vrede förgör dem.
10 Lejonets rytande och unga lejonets vrål tystnar, det manprydda lejonets tänder bryts.
11 I brist på rov förgås det kraftiga lejonet och lejonungarna skingras.
12 Ett ord kom till mig i hemlighet, som en viskning nådde det mitt öra,
13 i ängslande drömmar på natten, när människorna sov djupt.
14 Rädsla och bävan föll över mig, och hela min kropp darrade av skräck.
15 En vindpust drog förbi mitt ansikte och håren på min kropp reste sig.
16 Den stannade, men jag kunde inte urskilja vad det var. Någonting stod där, framför mig. Då hörde jag en röst tala ur tystnaden:
17 ”Kan en människa vara rättfärdig inför Gud och ren inför sin skapare?
18 Om Gud inte kan lita på sina tjänare, om han till och med hos änglarna finner fel,
19 hur mycket mer då inte hos dem som bor i lerhyddor, dem som har sitt ursprung i stoftet, som kan krossas lättare än mal!
20 Mellan morgonen och kvällen bryts de ner, obemärkt blir de borta för alltid.
21 Deras tältpluggar rycks upp för dem, och de dör utan visdom.”