Job 22
1 Elifas från Teman yttrade sig då än en gång:
2 Kan människan vara användbar för Gud? Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?
3 Har den Väldige någon glädje av din rättfärdighet? Vad skulle han vinna på att du är felfri?
4 Är det för din gudsfruktans skull, som han straffar dig och går till rätta med dig?
5 Nej, det är på grund av din ondska och dina ändlösa synder!
6 Du har utan orsak krävt pant av dina bröder och klätt av dem in på bara kroppen!
7 Du har vägrat den törstige vatten och den svältande bröd,
8 trots att du var mäktig och ägde mark, var högaktad och bodde där.
9 Du har skickat i väg änkor tomhänta och behandlat de faderlösa hårt.
10 Det är därför som du nu är omgiven av snaror och plötslig skräck drabbar dig.
11 Det är så mörkt att du inte kan se, och vattenmassor täcker dig.
12 Bor inte Gud i himlens höjd? Se på stjärnorna högt där uppe!
13 Men du säger: ”Vad kan Gud veta? Hur skulle han kunna döma genom detta mörker?
14 Tjocka moln döljer honom, så att han inte kan se. Han vandrar på himlavalvet.”
15 Du tycks hålla dig till den gamla stigen som onda människor vandrat!
16 De rycks bort i förtid, och allt de byggt på sköljs bort av en flod.
17 För de har sagt till Gud: ”Lämna oss ifred! Vad kan den Väldige göra oss?”
18 Ändå var det han som fyllde deras hem med så mycket gott. Men jag tar avstånd från de ogudaktigas rådslag.
19 De rättfärdiga ser dem och gläds. Den oskyldige hånar dem:
20 ”Våra sista fiender förintas, deras rikedom förtärs av elden.”
21 Böj dig nu inför Gud och sök fred med honom! Då ska lyckan komma till dig.
22 Ta till dig hans undervisning och lägg hans ord på hjärtat!
23 Om du vänder om till den Väldige ska du bli upprättad, om du avlägsnar ondskan från ditt tält,
24 om du kastar bort ditt guld och Ofirs guld bland bäckbäddens stenar,
25 så ska den Väldige själv bli ditt guld, ditt dyrbaraste silver.
26 Då ska du ha din glädje i den Väldige och lyfta blicken upp till Gud.
27 Då kommer du att be till honom, han ska höra dig, och du ska infria alla dina löften.
28 Vad du än önskar få gjort ska lyckas, och ljuset ska lysa på dina vägar.
29 När de leder neråt, säger du: ”Uppåt!” och han räddar den nertryckte.
30 Han räddar också den som inte är oskyldig, detta sker genom dina rena händer.