Job 21
1 Då svarade Job:
2 Lyssna nu noga på mig! Låt det vara er tröst till mig.
3 Visa mig tålamod när jag talar, och när jag slutat kan ni håna.
4 Jag klagar väl inte på människor? Skulle jag inte vara otålig?
5 Se på mig och häpna! Lägg handen för munnen!
6 Jag blir rädd, när jag tänker på detta, min kropp ryser.
7 Varför får de ogudaktiga leva till hög ålder och bli mäktiga?
8 Deras barn lever trygga hos dem, och de får se sina avkomlingar växa upp.
9 Deras hem är trygga, utan något att frukta, och Gud straffar dem inte.
10 Deras oxar betäcker utan att misslyckas, korna kalvar utan missfall.
11 De släpper ut sina barn som en hjord, och deras ungar dansar glatt.
12 De sjunger till lyra och tamburin, de jublar till flöjtmusik.
13 De lever sitt liv i välfärd och i frid stiger de ner i dödsriket.
14 Ändå har de sagt till Gud: ”Lämna oss ifred, vi vill inte veta av dina vägar.
15 Vem är den Väldige? Varför skulle vi tjäna honom? Vad har vi för nytta av att be till honom?”
16 Men framgången ligger ändå inte i deras egen hand; jag tar avstånd från de ondas rådslag.
17 Hur ofta slocknar de ogudaktigas ljus? Hur ofta kommer olycka över dem, det öde Gud tilldelar dem i sin vrede?
18 Är de svaga strån, som vajar för vinden? Förs de bort av stormen som agnar?
19 Gud sparar kanske olyckan åt hans barn. Men han borde själv få ett straff, så att det känns.
20 Låt honom få se sin förgörelse med egna ögon, dricka den Väldiges vrede.
21 För vad bryr han sig om sin familj när han är borta, när tiden han blivit tilldelad är över?
22 Men vem kan undervisa Gud, den suveräne domaren?
23 En möter döden i sin krafts dagar, obekymrad och trygg,
24 med välnärd kropp och med ben som bevarat saven i sin märg.
25 En annan dör i den djupaste bedrövelsen och har aldrig upplevt något gott.
26 Båda begravs i samma jord och äts upp av samma maskar.
27 Ja, jag känner era tankar och era intriger för att göra mig illa.
28 Ni frågar: ”Var är nu stormannens hus och de ogudaktigas boningar?”
29 Fråga dem som färdats på vägen, lägg märke till deras vittnesbörd:
30 Den ogudaktige skonas på olyckans dag, han kommer undan på vredens dag.
31 Vem tillrättavisar honom ansikte mot ansikte? Vem ger igen för vad han har gjort?
32 Han bärs till graven, den blir bevakad
33 och han vilar mjukt i dalens mull. Alla människor följer i hans spår, och otaliga har gått före honom.
34 Hur ska ni kunna trösta mig med er tomhet, när bara falskhet finns kvar av era svar?