1Profetia om öknen vid havet: Som en storm som drar över Negev, så kommer det från öknen, från det skrämmande landet.
2En fruktansvärd syn har visats för mig: Förrädare förräder, härjare härjar. Gå till anfall, Elam! Till belägring, Medien! Jag gör slut på all klagan.
3Därför skakar hela min kropp av smärta, ångesten är över mig, som när en kvinna ska föda. Jag blir förstummad av vad jag hör och förtvivlad över vad jag ser.
4Mitt hjärta slutar nästan att slå, jag darrar av rädsla. Skymningen som jag förut längtade efter har blivit en fasa för mig.
5Man dukar bord, lägger ut underlag, äter och dricker. Res er, furstar! Smörj era sköldar!
6Så här sa Herren till mig: ”Gå och sätt ut en vakt som kan rapportera vad han ser.
7När han ser hästdragna vagnar, ryttare på åsnor och kameler måste han vara högst beredd.”
8Han som spanade ropade: ”Här står jag hela tiden, dag efter dag i vakttornet, Herre, natt efter natt stannar jag på min post.
9Men nu kommer det någon, en trupp i vagn bakom hästar!” Den som svarade sa: ”Det har fallit, Babylon har fallit, och alla dess avgudar ligger krossade på marken.”
10Mitt folk ligger söndertröskat på marken! Vad jag har hört från härskarornas HERRE, Israels Gud, har jag förkunnat för er.
11Profetia om Duma: Någon ropar till mig från Seir: ”Vakt, händer det något med natten? Vakt, händer det något med natten?”
12Vakten svarar: ”Morgonen kommer, men också natten. Fråga gärna, och kom tillbaka och fråga igen!”
13Profetia om Arabien: Ni karavaner från Dedan ska slå läger i Arabiens vildmark.
14Möt de törstande med vatten, ni som bor i Tema, för ut mat till flyktingarna!
15De flyr undan draget svärd och spänd båge, undan krigets fasor.
16Så säger Herren till mig: ”Om ett år, som är som en daglönares år, ska det vara slut på Kedars överlägsenhet.
17Bara några få av dess bågskyttar, Kedars krigare, ska överleva.” HERREN, Israels Gud, har talat.