1En psalm av Asaf. Hedningar har trängt in i ditt land, o Gud, de har skändat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i grus.
2De lämnar dina tjänares lik som föda åt himlens fåglar och dina trognas kroppar åt vilda djur.
3De utgjuter deras blod som vatten runt om Jerusalem, ingen begraver dem.
4Vi har blivit till åtlöje för våra grannar, till spott och spe för dem som bor omkring oss.
5Hur länge, Herre, skall din vrede vara och din lidelse brinna som eld?
6Töm din vrede över de andra folken, de som inte känner dig, över de riken som inte åkallar dig,
7ty de har slukat Jakob, lagt hela landet öde.
8Lasta inte oss för våra fäders synder, låt snart din barmhärtighet möta oss, ty vårt elände är stort.
9Hjälp oss, Gud, vår räddare, så att ditt namn blir förhärligat. Befria oss och förlåt våra synder, ditt namn till ära.
10Varför skall folken få säga: »Var är deras Gud?« Låt oss se på när folken får känna hur du hämnas dina tjänares blod.
11Låt fångarnas jämmer nå fram till dig. Befria med din starka arm dem som är dömda att dö.
12Ge våra grannar sjufalt igen för att de smädat dig, Herre!
13Då skall vi, ditt folk, fåren i din hjord, tacka dig för evigt och från släkte till släkte sjunga ditt lov.