1För körledaren. Att lära ut. Ett kväde av David
2när han låg i strid med arameerna i Naharajim och i Sova och Joav vände tillbaka och slog edomeerna i Saltdalen, tolv tusen man.
3Gud, du har förkastat och krossat oss. Du var vred, upprätta oss igen.
4Du lät landet bäva och rämna. Det störtar samman, gör det helt igen.
5Du lät ditt folk möta hårda öden, du gav oss ett vin som fick oss att ragla.
6Res ett baner för dina trogna, dit de kan fly undan pilbågen.
7Hjälp oss med din starka hand, bönhör mig, så att de som du älskar blir räddade!
8Gud har talat i sin helgedom: »I triumf skall jag utskifta Shekem och mäta upp Suckotdalen.
9Mitt är Gilead, mitt är Manasse. Efraim är min hjälm och Juda min härskarstav.
10Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko, mot filisteerna höjer jag stridsrop.«
11Vem för mig till den befästa staden, vem leder mig till Edom?
12Du, Gud, har ju förkastat oss, du drog inte i fält med våra härar.
13Bistå oss nu mot fienden, människors hjälp är ingenting värd.
14Med Gud skall vi utföra stora dåd. Han trampar ner våra fiender.