1Av David. Till dig, Herre, ropar jag. Min klippa, var inte stum! Svara mig inte med tystnad, då blir jag lik dem som lagts i graven.
2Hör hur jag bönfaller dig, hur jag ropar till dig om hjälp och sträcker mina händer mot ditt tempel, mot det allra heligaste.
3Släpa inte bort mig med gudlösa och ogärningsmän. De säger sig vilja väl men har ont i sinnet.
4Löna dem för vad de gjort, för deras onda dåd! Löna dem för deras handlingar, låt deras gärningar drabba dem!
5De ger inte akt på Herrens verk, på allt vad han har gjort. Han skall riva ner dem, inte bygga upp dem.
6Lovad vare Herren, ty han har hört min bön.
7Herren är min styrka, min sköld, på honom förtröstar jag. Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar, hela min varelse tackar honom.
8Herren är sitt folks styrka, sin smordes tillflykt och räddning.
9Rädda ditt folk och välsigna din egendom. Var deras herde, bär dem för evigt.