1Av David. Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta? Herren är ett värn för mitt liv, vem skulle jag bäva för?
2När de onda kommer emot mig för att slita mig i stycken, mina motståndare och fiender, då skall de själva snava och falla.
3Om en krigshär hotar mig känner jag ingen fruktan, om kriget kommer är jag ändå trygg.
4Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag: att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i hans tempel.
5Ty han gömmer mig i sin hydda på olyckans dag, han gömmer mig i sitt tält, han räddar mig upp på klippan.
6Nu kan jag triumfera över fienderna omkring mig. Jag vill offra i hans tält, offra med segerjubel. Jag vill sjunga och spela till Herrens ära.
7Hör, Herre, när jag ropar, visa mig nåd och svara mig.
8»Sök Herren«, manar mitt hjärta. Dig, o Herre, söker jag.
9Dölj inte ditt ansikte för mig, visa inte bort din tjänare i vrede, du som varit min hjälpare. Stöt inte bort mig, överge mig inte, min Gud, du som räddar mig.
10Om min far och min mor överger mig skall Herren ta sig an mig.
11Visa mig, Herre, din väg! Led mig på en jämn stig, jag omges av fiender,
12låt inte mina ovänner sluka mig. Menedare träder fram, vittnen i våldets tjänst.
13Men jag är viss om att möta Herrens godhet här i de levandes land.
14Hoppas på Herren! Var stark, fatta mod och hoppas på Herren!