Joel 1— B2000

¹Detta är Herrens ord som kom till Joel, Petuels son.

²Hör på, ni äldste! Lyssna, alla som bor i landet! Har något sådant förut hänt, i era dagar eller era fäders?

³Ni skall berätta det för era barn, och de skall berätta det för sina, och deras barn för nya släkten:

⁴vad gräshopporna lämnade kvar åt gräsgnagarna upp, vad gräsgnagarna lämnade kvar åt gräsbitarna upp, vad gräsbitarna lämnade kvar åt gräsätarna upp.

⁵Vakna, ni rusiga, och gråt, alla ni drinkare, klaga! Det nya vinet får ni aldrig smaka.

⁶Ett folk drar fram över mitt land, oräkneligt och mäktigt. Det har tänder som ett lejon, bett som en lejoninna.

⁷Det har härjat min vingård och skövlat mina fikonträd. Barken är avskalad och bortsliten, grenarna lyser vita.

⁸Klaga som jungfrun i sorgdräkt över sin ungdoms brudgum!

⁹Matoffer och dryckesoffer har upphört i Herrens hus. Herrens tjänare, prästerna, sörjer.

¹⁰Fälten är förödda, jorden ligger sörjande, ty säden är förstörd, vinet torkar bort och oljan sinar.

¹¹Bönderna står bestörta och vinodlarna jämrar sig för vetets och kornets skull, ty åkerns skörd är förlorad,

¹²vinstocken har vissnat och fikonträdet tynar bort. Granatträd, palmer och äppelträd, alla markens träd är förtorkade, och människors glädje har vissnat.

¹³Klä er i sorgdräkt och klaga, präster, höj jämmerrop, ni som tjänar vid altaret! Gå dit in, Guds tjänare, och vaka i sorgdräkt, ty er Guds hus har berövats matoffer och dryckesoffer.

¹⁴Påbjud en fasta! Kungör en högtidssamling! Kalla de äldste och alla som bor i landet att samlas i Herrens, er Guds, hus. Ropa till Herren i er nöd.

¹⁵Ack, denna dag! Ja, Herrens dag är nära, den kommer med våld från den Väldige.

¹⁶Inför våra ögon försvinner födan och från vår Guds hus jublet och glädjen.

¹⁷Utsädet torkar under jordkokorna, förrådshusen är övergivna och ladorna i spillror. All gröda är förstörd.

¹⁸Hör hur boskapen stönar! Kor och oxar irrar omkring, det finns inget bete för dem. Även fårhjordarna plågas.

¹⁹Till dig, Herre, ropar jag, ty utmarkens beten har elden förtärt, en låga har bränt alla markens träd.

²⁰Även de vilda djuren ropar till dig, ty bäckarna har torkat ut och utmarkens beten har elden förtärt.