1Du land som surrar av flygfän — land bortom floderna i Kush —
2du som skickar sändebud över havet, i papyrusskepp ut på vattnet! Ge er av, snabba budbärare, till ert resliga, svartglänsande folk, som är fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land är genomskuret av floder.
3Alla ni som bygger och bor på jorden, ge akt när fälttecknet höjs på bergen, lyssna när hornet ljuder!
4Så säger Herren till mig: »Lugnt ser jag på från min boning medan luften dallrar i solvärmen och daggen faller rikt i skördetiden.«
5Ty innan säden ännu skördats, när vinrankans blomma fallit av och druvan börjar mogna, då skär man av skotten med kniv och hugger bort revorna.
6Allt skall lämnas åt rovfåglarna i bergen och åt markens djur. Det räcker både sommar och vinter för fåglarna och markens alla djur.
7När den tiden kommer skall tribut till Herren Sebaot lämnas av det resliga, svartglänsande folket, som är fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land är genomskuret av floder, den skall lämnas på platsen för Herren Sebaots namn, Sions berg.