Bible

1 Budskap om Damaskus. Damaskus skall utplånas som stad och bli en ruinhög, 2 övergiven för alltid. Dess lydstäder lämnas åt boskapshjordar, som kan vila ostörda där. 3 Efraim skall förlora sin borg, Damaskus sitt kungavälde. Med det som blir kvar av Aram skall det gå som med Israels glans. Detta är Herren Sebaots ord. 4 Den dagen bleknar Jakobs glans och all hans frodighet förtvinar. 5 Det blir som vid skörden: man tar ett knippe med handen och skär av axen. Det blir som när man plockar ax i Refaimdalen. 6 En efterskörd är allt som blir kvar, som när man slår ner oliver: ett par tre frukter uppe i toppen, fyra fem på trädets grenar. Detta är Herrens, Israels Guds, ord. 7 Den dagen skall människorna vända sig till sin skapare och rikta sina blickar mot Israels Helige. 8 De skall inte vända sig till altarna, som de själva har byggt, inte rikta sina blickar mot det som de gjort med egna händer, asherapålarna och rökelsealtarna. 9 Den dagen skall dina städer ligga lika övergivna som de städer som amoreerna och hiveerna övergav när israeliterna kom. Allt skall bli öde. 10 Du har glömt Gud, din räddning, inte tänkt på klippan, din tillflykt. Därför: du kan göra planteringar åt den ljuvlige, så frön till rankor åt den främmande, 11 du kan få plantorna att växa höga samma dag du sätter dem och låta det du sår spira redan på morgonen — ändå slår skörden fel på plågans dag, ingen lindring finns för smärtan. 12 Vilket dån från tallösa folk, ett dån som när havet dånar! Vilket brus av folk, ett brus som när väldiga vatten brusar! 13 Men när Herren ryter mot dem, flyr de bort i fjärran som agnar jagade av vinden över bergen, som tisteldun i stormen. 14 På kvällen råder skräck, i gryningen är de borta. Detta blir plundrarnas lott, skövlarnas öde.