1Vad kan vi då säga att vår jordiske stamfader Abraham upptäckte vad gäller detta?
2Om Abraham stod rättfärdig på grund av gärningar kunde han vara stolt — men inte inför Gud.
3För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.
4Den som har gärningar att anföra får sin lön inte av nåd utan efter förtjänst.
5Men den som inte utför gärningar utan tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, hans tro räknas till rättfärdighet.
6Så kallar även David den människa salig som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar:
7Saliga är de vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är begravda.
8Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.
9Gäller denna saligprisning bara de omskurna eller också de oomskurna? För vi säger: Tron räknades Abraham till rättfärdighet.
10Hur tillräknades den? Medan han var omskuren eller oomskuren? Det inträffade medan han var oomskuren.
11Omskärelsens tecken fick han som en bekräftelse på trons rättfärdighet som han hade redan som oomskuren. Så skulle han bli fader till alla som tror utan att vara omskurna, för att rättfärdigheten också skulle tillräknas dem.
12Han skulle även bli fader till de omskurna, till dem som inte bara är omskurna utan också vandrar i trons fotspår som vår fader Abraham innan han blev omskuren.
13Löftet att ärva världen gavs nämligen inte åt Abraham och hans ättlingar genom lagen utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.
14För om de som håller sig till lagen är arvingar, då är tron värdelös och löftet upphävt.
15Lagen kallar fram Guds vrede. Men utan lag finns heller ingen överträdelse.
16Därför är det av tro, för att nåd ska gälla och löftet stå fast för alla hans ättlingar, inte bara för lagens folk utan även för dem som har tro likt Abraham, som är allas vår fader.
17Som det står skrivet: Jag har gjort dig till fader för många folk. Det är han inför den han trodde på — Gud, som skänker liv åt de döda och kallar på det som inte finns som om det redan fanns.
18Där inget hopp fanns hoppades och trodde Abraham. Så blev han fader för många folk. Som det var sagt: Så talrika ska dina ättlingar bli.
19Han var omkring hundra år och betraktade sin egen kropp som ’död’, och visste att Saras moderliv var dött. Men han försvagades inte i tron.
20Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev tvärtom starkare i tron och gav Gud äran.
21Han var övertygad om att det Gud lovat var han också mäktig att infria.
22Och därför ˮ räknades det honom till rättfärdighet.ˮ
23Men orden ˮdet tillräknades honomˮ skrevs inte bara för honom
24utan även för oss. Det ska tillräknas oss som tror på honom som reste upp Jesus vår Herre från de döda.
25Han utgavs på grund av våra synder och restes upp för att vi skulle stå rättfärdiga.