Philippians 2
1 Om ni alltså har tröst i Kristus, uppmuntran från kärleken, Andens gemenskap, ömhet och medkänsla,
2 fyll mig då med glädje genom att leva i samförstånd och i samma kärlek, ja, var ett i själ och hjärta.
3 Var inte själviska och inbilska, utan betrakta ödmjukt andra som bättre än er själva.
4 Tänk inte bara på ert eget bästa, utan tänk också på andras väl.
5 Ha samma sinnelag som fanns i Kristus Jesus:
6 Han var i Guds gestalt, men betraktade inte jämlikhet med Gud som något att utnyttja,
7 utan tömde sig genom att anta en slavs gestalt då han kom i människors likhet. När han till det yttre hade blivit människa
8 ödmjukade han sig och var lydig intill döden — döden på korset.
9 Därför upphöjde Gud honom allra högst och gav honom namnet över alla namn,
10 för att i Jesu namn varje knä må böja sig, i himlen och på jorden och under jorden,
11 och varje tunga må bekänna att Jesus Kristus är Herre, Gud Fadern till ära.
12 Mina kära, därför ska ni som alltid varit lydiga — inte bara när jag var hos er utan mycket mer nu i min frånvaro — arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.
13 För det är Gud som verkar i er både vilja och handling till hans välbehag.
14 Gör allt utan att muttra och tvista.
15 Då blir ni fulländade och rena, Guds felfria barn mitt ibland ett fördärvat och perverst släkte där ni lyser som stjärnor i universum.
16 Håll fast vid livets ord. Jag kan då vara stolt på Kristi dag eftersom jag inte har slitit eller arbetat förgäves.
17 Även om jag utgjuts som dryckesoffer över det offer och den tjänst som kommer från er tro, så är jag glad och gläds med er alla.
18 Likaså ska ni glädjas och dela min glädje.
19 Jag hoppas i Herren Jesus att snart kunna sända Timotheos till er, så att även jag kan vara vid gott mod när jag får höra om er.
20 Jag har nämligen ingen annan själsfrände som han. Han ska visa er uppriktig omsorg.
21 För alla tänker på sitt eget, inte på Jesu Kristi sak.
22 Men ni vet att Timotheos visat vad han går för. Som ett barn med sin far har han tillsammans med mig tjänat evangeliet.
23 Jag hoppas därför kunna sända honom så snart jag får se hur det går för mig.
24 Men i Herren förlitar jag mig på att snart kunna komma även själv.
25 Jag har också funnit det nödvändigt att sända Epafroditos till er. Han är min broder och medarbetare och medsoldat, som ni sände för att hjälpa mig med det jag behövde.
26 Han har nämligen längtat efter er alla och varit bekymrad eftersom ni hörde att han blivit sjuk.
27 Och sjuk har han varit, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, för att jag inte skulle få sorg på sorg.
28 Därför är jag desto mer angelägen att sända honom, så att ni ska få glädjen att återse honom och jag själv inte behöver vara så ängslig.
29 Välkomna honom i Herren med all glädje och visa sådana män uppskattning,
30 eftersom han under arbetet för Kristus kom nära döden. Han riskerade livet för att ge mig den hjälp som ni var oförmögna att ge.