Mark 8
1 Vid den tiden hände det åter att mycket folk hade samlats utan något att äta. Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sa:
2 ˮJag lider med folket, för de har varit hos mig i tre dagar och har inget att äta.
3 Om jag sänder dem hem hungriga går det illa för dem på vägen. Och några av dem kommer långväga ifrån.ˮ
4 Hans lärjungar svarade honom: ˮVar kan man finna bröd här ute i ödemarken som kan mätta dem?ˮ
5 Han frågade dem: ˮHur många bröd har ni?ˮ ˮSju,ˮ svarade de.
6 Då befallde han folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, bad tackbönen, bröt dem och gav åt sina lärjungar för att delas ut, och de lade fram åt folket.
7 De hade också några små fiskar. Han bad välsignelsebönen och sa att även de skulle sättas fram.
8 Alla åt och blev mätta. Och man samlade ihop sju stora korgar av de bitar som blev över.
9 De var omkring fyra tusen. Och han sände iväg dem.
10 Genast därefter steg han i båten med sina lärjungar och for till trakten av Dalmanuta.
11 Fariseerna kom dit och började diskutera med honom. För att sätta honom på prov bad de honom om ett tecken från himlen.
12 Jesus suckade i sin ande och sa: ˮVarför begär detta släkte ett tecken? Det jag säger till er är sant: Inget tecken ska ges åt detta släkte.ˮ
13 Och han lämnade dem och steg i båten igen och for över till andra sidan sjön.
14 Och de glömde att ta med sig bröd. De hade bara ett bröd med sig i båten.
15 Jesus varnade dem: ˮAkta er noga för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg.ˮ
16 Då började de diskutera med varandra om detta att de saknade bröd.
17 Han uppfattade det och frågade: ˮVarför säger ni att ni saknar bröd? Har ni ännu inte begripit och förstått? Är era hjärtan så tillslutna?
18 Ni har ögon och ser inget? Och ni har öron och hör inget? Kommer ni inte ihåg
19 när jag bröt de fem bröden åt de fem tusen? Hur många korgar fulla med bröd fick ni då över?ˮ De svarade: ˮTolv.ˮ
20 ˮOch de sju bröden åt de fyra tusen, hur många stora korgar fyllde ni då med brödbitar?ˮ De svarade: ˮSju.ˮ
21 Han sa: ˮFörstår ni fortfarande ingenting?ˮ
22 De kom till Betsaida. Där förde man en blind till Jesus och bad honom röra vid mannen.
23 Då tog han den blinde vid handen och ledde honom ut ur byn. Han spottade på hans ögon, lade händerna på honom och frågade: ˮSer du något?ˮ
24 Han spärrade upp ögonen och sa: ˮJag ser människorna, de liknar träd som går omkring.ˮ
25 Då lade Jesus åter händerna på hans ögon. Nu fick han sin syn och var botad och kunde se allt tydligt.
26 Jesus sände hem honom med orden: ˮGå inte ens in i byn.ˮ
27 Jesus gick med sina lärjungar ut till byarna kring Cesarea Filippi. På vägen frågade han sina lärjungar: ˮVem säger människorna att jag är?ˮ
28 De svarade: ˮJohannes Döparen, andra säger Elia, och andra säger någon av profeterna.ˮ
29 Då frågade han dem: ˮOch vem säger ni att jag är?ˮ Petrus svarade honom: ˮDu är Kristus.ˮ
30 Men Jesus förbjöd dem strängt att säga det till någon.
31 Därefter började Jesus undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Och att han måste bli dödad och efter tre dagar uppstå.
32 Öppet och rakt talade han om detta. Då tog Petrus honom till sig och började förebrå honom.
33 Men Jesus vände sig om, såg på sina lärjungar, och tillrättavisade Petrus med orden: ˮFörsvinn ifrån mig, Satan. Du tänker inte Guds tankar utan människors.ˮ
34 Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sa till dem: ˮOm någon vill bli min efterföljare måste han försaka sig själv och ta sitt kors och följa mig.
35 För den som vill frälsa sitt liv ska mista det. Men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull ska frälsa det.
36 För vad hjälper det en människa att vinna hela världen men förlora sin själ?
37 Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?
38 Den som skäms för mig och mina ord i detta otrogna och syndiga släkte, för honom ska också Människosonen skämmas när han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna.ˮ