Bible

1 När Jesus hade avslutat hela sitt tal till folket gick han in i Kafarnaum. 2 Där fanns en officer som hade en slav som var sjuk och låg för döden. Slaven var mycket uppskattad av honom. 3 Då officeren fick höra om Jesus sände han några av judarnas äldste till honom för att be honom komma och rädda livet på hans slav. 4 De kom till Jesus och vädjade enträget till honom: ˮHan förtjänar verkligen att du gör detta för honom, 5 för han älskar vårt folk och det är han som har byggt synagogan åt oss.ˮ 6 Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset då officeren sände några vänner och lät hälsa: ˮHerre, gör dig inte besvär, för jag förtjänar inte att du går in under mitt tak. 7 Därför ansåg jag mig ovärdig att komma till dig. Men säg ett ord och min tjänare blir frisk. 8 Även jag är en man som står under befäl med soldater under mig. Säger jag till någon att gå, och till en annan att komma, och till min slav att göra en viss sak, så lyder de alla.ˮ 9 När Jesus hörde detta förvånade han sig över honom. Jesus vände sig om och sa till folket som följde honom: ˮJag säger er, inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro.” 10 Och de utsända återvände till huset och fann slaven frisk. 11 Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain. Hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 12 Då han närmade sig stadsporten hände sig att man bar ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne. 13 När Herren såg henne fick han medlidande med henne och sa till henne att inte gråta. 14 Och han gick fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sa: ˮUnge man, jag säger dig: res dig upp.ˮ 15 Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. 16 De greps alla av fruktan och prisade Gud och sa: ˮEn stor profet har uppstått bland oss,ˮ och: ˮGud har besökt sitt folk.ˮ 17 Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och trakten däromkring. 18 Johannes fick höra om allt detta av sina lärjungar. Han kallade till sig två av dem 19 och sände dem till Herren för att fråga: ˮÄr du den som ska komma eller ska vi vänta på någon annan?ˮ 20 Männen kom till honom och sa: ˮJohannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga om du är den som ska komma eller om vi ska vänta på någon annan?ˮ 21 Just då botade Jesus många från sjukdomar och plågor och onda andar, och många blinda fick synen tillbaka. 22 Han svarade dem: ˮGå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, leprasjuka blir rena, döva hör, döda står upp och för fattiga förkunnas evangelium. 23 Och salig är den som inte tar anstöt av mig.ˮ 24 När de som var utsända av Johannes hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: ˮVad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 25 Eller vad gick ni ut för att se? En man i finkläder? Men de i finkläder som lever i lyx finns i kungapalatsen. 26 Eller vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: Mer än en profet. 27 Det är om honom det står skrivet: Lyssna, jag sänder min budbärare framför dig, han ska förbereda vägen för dig. 28 Jag säger er: Av kvinnor födda finns ingen som är större än Johannes. Men den minste i Guds rike är större än han.ˮ 29 När allt folket och skatteindrivarna hörde detta gav de Gud rätt, för de hade låtit döpa sig med Johannes dop. 30 Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds vilja med dem, för de hade inte låtit döpa sig av honom. 31 ˮVad ska jag då jämföra människorna i detta släkte med, och vad liknar de? 32 De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: ʼVi spelade flöjt för er, men ni dansade inte. Vi sjöng sorgesånger, men ni grät inte.ʼ 33 Johannes Döparen kom och han varken äter bröd eller dricker vin, och ni säger: ʼHan har en demon i sig.ʼ 34 Människosonen kom och han äter och dricker, och ni säger: ʼTitta vilken frossare och drinkare, en vän till skatteindrivare och syndare.ʼ 35 Men Visheten har fått rätt av alla sina barn.ˮ 36 En av fariseerna inbjöd Jesus till en måltid. Och han gick till fariséns hus och lade sig till bords. 37 Det hände nu att i staden fanns en kvinna, en syndare. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en alabasterflaska med balsam. 38 Hon ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar vätte hon hans fötter och torkade dem med sitt hår. Hon kysste hans fötter och smorde dem med balsam. 39 Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: ʼOm den mannen var en profet skulle han begripa vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en syndare.ʼ 40 Då sa Jesus till honom: ˮSimon, jag har något att säga dig.ˮ Simon svarade: ˮSäg det, Lärare.ˮ — 41 ˮTvå män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig nära två årslöner, den andre femtio dagslöner. 42 De kunde inte betala, så han efterskänkte skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?ˮ 43 Simon svarade: ˮDen som fick mest efterskänkt skulle jag tro.ˮ Jesus sa: ˮDu bedömde rätt.ˮ 44 Han vände sig mot kvinnan och sa till Simon: ˮSer du den här kvinnan? Jag kom in i ditt hus och du gav mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig ingen hälsningskyss. Men hon har oavbrutet kysst mina fötter sedan jag kom in. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja. Men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Eftersom hon fått förlåtelse för sina många synder visade hon så stor kärlek. Men den som har fått lite förlåtet älskar lite.ˮ 48 Sedan sa han till henne: ˮDina synder är förlåtna.ˮ 49 Då började det låta bland bordsgästerna: ˮVem är den här mannen som till och med förlåter synder?ˮ 50 Och Jesus sa till kvinnan: ˮDin tro har frälst dig. Gå i fred.ˮ