Bible

1 Alla de församlade bröt nu upp och förde Jesus inför Pilatus. 2 Där började de anklaga honom och säga: ˮVi har funnit att den här mannen förleder vårt folk, och förbjuder oss att betala skatt till kejsaren, och säger att han är Kristus, en kung.ˮ 3 Pilatus frågade honom: ˮÄr du judarnas kung?ˮ Jesus svarade: ˮDu säger det själv.ˮ 4 Pilatus sa då till översteprästerna och till folket: ˮJag finner inget brottsligt hos den här mannen.ˮ 5 Men de var påstridiga och sa: ˮHan uppviglar folket över hela Judeen med sin lära. Han började i Galileen och nu är han här.ˮ 6 När Pilatus hörde detta frågade han om mannen var från Galileen. 7 Då han fick veta att Jesus kom från Herodes område sände han honom till Herodes, som också var i Jerusalem under de dagarna. 8 När Herodes såg Jesus blev han mycket glad, för han hade länge velat träffa honom eftersom han hade hört talas om honom. Han hoppades nu få se honom göra något mirakel. 9 Han ställde rätt många frågor till honom, men Jesus svarade inte. 10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom intensivt. 11 Men även Herodes och hans soldater behandlade honom med förakt och hån. Sedan iklädde de honom en praktfull dräkt och sände Jesus tillbaka till Pilatus. 12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. Förut hade de varit fiender. 13 Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsherrarna och folket 14 och sa: ˮNi har fört den här mannen till mig och sagt att han uppviglar folket. Lyssna! Jag har förhört honom i er närvaro men funnit honom vara icke skyldig till det som ni anklagar honom för. 15 Likaså Herodes, och därför har han sänt honom tillbaka till oss. Alltså, han har inte gjort något som förtjänar dödsstraff. 16 Därför tänker jag låta piska honom och sedan frige honom.ˮ 17 *** 18 Då skrek hela hopen: ˮHa ihjäl honom! Låt oss få Barabbas fri!ˮ — 19 Barabbas var en man som hade kastats i fängelse för ett upplopp i staden och för mord. — 20 Pilatus ville frige Jesus och tog åter till orda. 21 Men de skrek: ˮKorsfäst! Korsfäst honom!ˮ 22 För tredje gången sa han: ˮVad ont har han då gjort? Jag har inte funnit något hos honom som kräver dödsstraff. Därför tänker jag låta piska honom och sedan frige honom.ˮ 23 Men de ansatte honom med höga rop och krävde att Jesus skulle korsfästas. Och deras skrikande gav utdelning. 24 Pilatus avkunnade att deras begäran skulle beviljas. 25 Han frigav den som de begärt, mannen som var fängslad för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt deras vilja. 26 När de förde bort Jesus hejdade de en man som kom från fälten, Simon från Kyrene. På honom lade de korset för att han skulle bära det efter Jesus. 27 En stor folkmassa följde honom, däribland många kvinnor som sörjde och grät över honom. 28 Då vände Jesus sig om och sa: ˮJerusalems döttrar, gråt inte över mig, gråt över er själva och era barn, 29 för dagar kommer då man ska säga: ʼSaliga är de ofruktsamma, de moderliv som aldrig fött och de bröst som aldrig gav näring.ʼ 30 Då ska man säga till bergen: ʼ Fall över oss, ʼ och till höjderna: ʼ Dölj oss. ʼ 31 För gör de så med det friska trädet, vad ska då ske med det torra?ˮ 32 Även två andra, två brottslingar, fördes ut för att avrättas med honom. 33 Och när de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och brottslingarna där. Den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 34 [Men Jesus sa: ˮFader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.ˮ] De delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott. 35 Och folket stod där och såg på. Och även rådsherrarna hånade honom och sa: ˮAndra har han frälst, nu får han frälsa sig själv om han är Guds Kristus, den Utvalde.ˮ 36 Även soldaterna gick fram och skymfade honom. De räckte honom surt vin 37 och sa: ˮOm du är judarnas kung, så fräls dig själv.ˮ 38 Över honom fanns det också en inskrift: ʼDetta är judarnas kung.ʼ 39 En av brottslingarna som var upphängda där smädade honom och sa: ˮÄr inte du Kristus? Fräls då dig själv och oss!ˮ 40 Men den andre tillrättavisade honom och sa: ˮFruktar du inte ens Gud, fast du är under samma dom? 41 Vi har dömts rättvist, för vi får vad våra gärningar förtjänar. Men han har inte gjort något ont.ˮ 42 Och han sa: ˮJesus, tänk på mig när du kommer till ditt rike.ˮ 43 Jesus svarade: ˮDet jag säger till dig är sant: I dag ska du vara med mig i paradiset.ˮ 44 Det var nu mitt på dagen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till femtontiden. 45 Solen förmörkades. Och förhänget i templet brast mitt itu. 46 Och Jesus ropade högt: ˮFader, i dina händer anförtror jag min ande!ˮ När han hade sagt detta slutade han andas. 47 Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sa: ˮDen mannen var verkligen rättfärdig.ˮ 48 Och när allt folket som var där som åskådare såg vad som hände återvände de hem och slog sig mot bröstet. 49 Men alla som kände Jesus, även de kvinnor som hade följt honom från Galileen, stod på avstånd och såg allt detta. 50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man. 51 Han hade inte samtyckt till deras beslut och handling. Josef var från Arimataia, en stad i Judeen, och han väntade på Guds rike. 52 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. 53 Han tog ner den, svepte den i linnetyg och lade den i en klippgrav där ingen ännu hade blivit lagd. 54 Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. 55 De kvinnor som hade kommit med Jesus från Galileen följde efter. De såg graven och hur hans kropp lades där. 56 Sedan vände de hem och tillredde aromatiska kryddor och balsam. Och på sabbaten höll de sig i stillhet efter lagens bud.