Hebrews 6
1 Låt oss därför lämna ABC i läran om Kristus och föras till fulländning. Vi ska inte åter börja med grunden: omvändelse från döda gärningar, tron på Gud,
2 undervisning om dop, handpåläggning, de dödas uppståndelse och om evig dom.
3 Och det ska vi göra, om Gud tillåter.
4 För det är omöjligt att åter föra till omvändelse dem som en gång fått del av ljuset, som smakat den himmelska gåvan, som fått del av den helige Ande,
5 som smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter,
6 och sedan avfallit. Detta eftersom de till eget fördärv åter korsfäster Guds Son och utsätter honom för hån.
7 För Guds välsignelse får den jord som dricker regnet som ofta faller på den och som skänker användbar gröda åt dem som brukar den.
8 Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och förbannelsen är nära. Slutet blir uppbränning.
9 Men älskade, fastän vi talar så här är vi övertygade om något bättre beträffande er vad avser frälsning.
10 För Gud är inte orättfärdig. Han glömmer inte ert arbete och den kärlek ni visat hans namn genom att nu som förut tjäna de heliga.
11 Och vi önskar att ni alla ända till slutet visar samma iver i övertygelsen om hoppet.
12 Då blir ni inte slöa utan efterliknar dem som genom tro och tålamod ärver det som utlovats.
13 När Gud gav löftet åt Abraham svor han en ed vid sig själv, då han inte hade någon högre att svära vid.
14 Han sa: Jag ska verkligen rikligt välsigna dig och göra dig talrik.
15 Och Abraham väntade tålmodigt och fick det utlovade.
16 För människor svär vid den som är större än dem själva, och en bekräftande ed tystar alla invändningar.
17 Då nu Gud med all tydlighet ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, så försäkrade han det med en ed.
18 Så skulle vi genom två orubbliga utfästelser i vilka Gud omöjligt kan ljuga, bli rikt uppmuntrade, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid vårt framtida hopp.
19 Detta vårt hopp är ett själens ankare, tryggt och säkert. Det når innanför förhänget,
20 dit Jesus har gått före oss för vår skull då han gick in och blev överstepräst för evigt, i enlighet med Melkisedek.