Acts 9
1 Saul som alltjämt andades hot och mordlust mot Herrens lärjungar gick till översteprästen.
2 Han bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus. Om han fann några män eller kvinnor som hörde till Vägen så skulle han föra dem bundna till Jerusalem.
3 Men när han på sin resa närmade sig Damaskus strålade plötsligt ett ljussken från himlen omkring honom.
4 Han föll till marken och hörde en röst som sa till honom: ˮSaul, Saul, varför förföljer du mig?ˮ
5 Han frågade: ˮVem är du, herre?ˮ Han sa: ˮJag är Jesus, den som du förföljer.
6 Men res dig och gå in i staden, så ska du få veta vad du måste göra.ˮ
7 Männen som reste med honom stod där stumma. De hörde rösten men såg ingen.
8 Saul reste sig från marken, och han såg ingenting fast hans ögon var öppna. Men de tog hans hand och ledde honom in i Damaskus.
9 Under tre dagar var han blind, och han varken åt eller drack.
10 I Damaskus fanns en lärjunge vid namn Ananias. Herren sa till honom i en syn: ˮAnanias.ˮ Han svarade: ˮJa, Herre.ˮ
11 Herren sa: ˮRes dig och gå till Raka gatan och fråga i Judas hus efter en man från Tarsos vid namn Saul. För han ber,
12 och i en syn har han sett en man vid namn Ananias komma in och lägga händerna på honom för att han ska se igen.ˮ
13 Men Ananias svarade: ˮHerre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem.
14 Och här har han fullmakt från översteprästerna att gripa alla som anropar ditt namn.ˮ
15 Men Herren sa: ˮGå, för han är mitt utvalda redskap till att bära fram mitt namn inför hednafolk och kungar och Israels söner.
16 För jag ska visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull.ˮ
17 Ananias gav sig av och kom in i huset och lade sina händer på honom och sa: ˮBroder Saul, Herren har sänt mig — Jesus som visade sig för dig på vägen hit — för att du ska få tillbaka din syn och fyllas av den helige Ande.ˮ
18 Genast var det som om något föll från hans ögon och han fick synen tillbaka. Han reste sig och blev döpt.
19 Och efter att ha ätit fick han förnyade krafter. Saul stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus.
20 Omedelbart började han förkunna i synagogorna att Jesus är Guds Son.
21 Alla som hörde honom häpnade och sa: ˮVar det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som anropar detta namn? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?ˮ
22 Men Saul fick allt större kraft och gjorde judarna som bodde i Damaskus förvirrade när han bevisade att Jesus är Kristus.
23 Efter en längre tid beslöt judarna att röja honom ur vägen.
24 Men Saul fick kännedom om deras sammansvärjning. Dag och natt höll de även vakt vid stadsportarna för att döda honom.
25 Men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom i en stor korg genom en öppning i muren.
26 När Saul kom till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom eftersom de inte trodde att han var en lärjunge.
27 Barnabas tog då Saul och förde honom till apostlarna. Han berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren som hade talat till honom, och att Saul frimodigt hade talat i Jesu namn i Damaskus.
28 Så Saul stannade hos dem och rörde sig fritt i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn.
29 Och han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna. Men de stod i begrepp att döda honom.
30 När bröderna fick veta det förde de honom ner till Caesarea och sände honom därifrån till Tarsos.
31 Församlingen hade det nu lugnt i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan. Och genom den helige Andes stöd ökades antalet.
32 Petrus vandrade genom hela området och kom även ner till de heliga som bodde i Lydda.
33 Där träffade han en man vid namn Aineas som i åtta år varit sängliggande eftersom han var lam.
34 Petrus sa till honom: ˮAineas, Jesus Kristus botar dig. Res dig och gör i ordning din bädd.ˮ Genast reste han sig upp.
35 Och alla som bodde i Lydda och Sharon såg honom och omvände sig till Herren.
36 I Joppe fanns en lärjunge vid namn Tabita — det betyder gasellen. Hon var rik på goda gärningar och gav ofta till behövande.
37 Men i de dagarna blev hon sjuk och dog. Man tvättade henne och bar henne till övervåningen.
38 Då Lydda ligger nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där sände de två män till honom med en vädjan om att komma till dem så fort som möjligt.
39 Petrus reste sig och gick med dem. Väl framme tog de honom till övervåningen. Alla änkorna ställde sig gråtande omkring honom och visade de långskjortor och mantlar som Tabita hade gjort medan hon var hos dem.
40 Men Petrus visade ut dem alla och föll på knä och bad. Sedan vände han sig mot den döda och sa: ˮTabita, res dig.ˮ Hon öppnade sina ögon, och när hon såg Petrus satte hon sig upp.
41 Han räckte henne handen och reste henne upp. Sedan kallade han in de heliga och änkorna och ställde fram henne levande.
42 Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren.
43 Därefter stannade Petrus en längre tid i Joppe hos en viss Simon, som var läderarbetare.