Acts 5
1 Men en man vid namn Ananias sålde med sin hustru Sapfeira en egendom.
2 Med sin hustrus vetskap behöll han en del av pengarna för sig själv. Han kom sedan med resten och lade det vid apostlarnas fötter.
3 Då sa Petrus: ˮAnanias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög mot den helige Ande och behöll en del av pengarna för marken?
4 Var den inte din så länge du hade den kvar? Och var inte pengarna dina när den var såld? Varför beslöt du då detta i ditt hjärta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud.ˮ
5 När Ananias hörde de orden föll han ner och dog. Stor fruktan kom över alla som hörde det.
6 De yngre männen reste sig, svepte honom och bar bort och begravde honom.
7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in ovetande om vad som hade hänt.
8 Petrus frågade henne: ˮSäg mig, sålde ni marken för det priset?ˮ Hon svarade: ˮJa, för det priset.ˮ
9 Men Petrus sa: ˮVarför kom ni överens om att fresta Herrens Ande? Lyssna, fotstegen av dem som begravt din man hörs vid dörren. Och nu ska de bära bort dig.ˮ
10 I samma ögonblick föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död. Och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man.
11 Och stor fruktan kom över hela församlingen och över alla som hörde om denna händelse.
12 Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket. Och de var alla enigt tillsammans i Salomos pelarhall.
13 Ingen annan vågade ansluta sig till dem, men de var högt aktade av folket.
14 Och det blev alltfler troende på Herren, skaror av både män och kvinnor.
15 Som en följd bar man även ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi.
16 Även från städerna kring Jerusalem kom det en hel mängd som förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar. Och alla blev botade.
17 Översteprästen och alla hans anhängare från saddukeernas parti fylldes av ilska och avund.
18 De grep apostlarna och satte dem i allmänt fängelse.
19 Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sa:
20 ˮGå och ställ er i templet och berätta för folket allt som rör detta livets ord.ˮ
21 De lyssnade och gick vid gryningen till templet och undervisade. Då översteprästen och hans närmaste män anlände kallade de samman Sanhedrin, hela äldstekåren av Israels söner. De sände också bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas.
22 Men när rättstjänarna kom kunde de inte finna dem i fängelset, så de återvände och rapporterade:
23 ˮVi fann fängelset vara ordentligt låst och vakterna stående vid dörrarna, men då vi öppnade var ingen där.ˮ
24 När tempelkommendanten och översteprästerna hörde det blev de ytterst förbryllade över dem och undrade vad detta kunde betyda.
25 Men då kom någon och rapporterade: ˮLyssna, männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket.ˮ
26 Då gick tempelkommendanten och rättstjänarna dit och förde bort dem, men utan våld eftersom de var rädda för att bli stenade av folket.
27 Då apostlarna hade hämtats ställdes de inför Sanhedrin, och översteprästen började förhöra dem:
28 ˮFörbjöd vi er inte allvarligt att undervisa i det namnet? Likväl har ni fyllt Jerusalem med er lära och försöker lägga den där mannens blod på oss.ˮ
29 Men Petrus och apostlarna svarade: ˮVi måste lyda Gud mer än människor.
30 Våra fäders Gud reste upp Jesus, som ni hade mördat genom att hänga upp på trä.
31 Honom har Gud upphöjt till furste och frälsare på sin högra sida, för att ge omvändelse åt Israel och syndernas förlåtelse.
32 Vi är vittnen till detta, och även den helige Ande som Gud har skänkt åt dem som lyder honom.ˮ
33 När de hörde detta blev de ursinniga och rådslog om att döda dem.
34 Men då reste sig en farisé i Sanhedrin, en laglärare vid namn Gamaliel, som var högt respekterad av allt folket. Han begärde att man skulle föra ut männen ett ögonblick.
35 Sedan sa han till dem: ˮIsraeliske män, tänk efter noga vad ni ämnar göra med dessa män.
36 För en tid sedan framträdde Theudas och gav sig ut för att vara något och omkring fyra hundra män slöt sig till honom. Men han dödades och alla hans anhängare skingrades och allt gick om intet.
37 Efter honom, vid tiden för skattskrivningen, framträdde Judas från Galileen och fick folk med sig att begå uppror. Men även han miste livet och alla hans anhängare skingrades.
38 Därför uppmanar jag er nu: håll er ifrån dessa män och låt dem gå. För om detta är människors verk och påhitt så kommer det att rinna ut i sanden.
39 Men är det av Gud kan ni aldrig besegra dem. Ni kan till och med finna att ni strider mot Gud.ˮ De höll med honom
40 och kallade in apostlarna. De lät prygla dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan fick de gå.
41 Apostlarna lämnade Sanhedrin, glada över att de hade betraktats värdiga att vanäras för Namnets skull.
42 Både i templet och hemma fortsatte de att dagligen undervisa och förkunna evangeliet om Kristus Jesus.