Bible

1 ˮNi män, bröder och fäder, lyssna nu på mitt försvar till er.ˮ 2 När de hörde att han talade till dem på hebreiska blev det än tystare. Och han fortsatte: 3 ˮJag är jude, född i Tarsos i Kilikien men uppvuxen här i staden. Vid Gamaliels fötter blev jag undervisad i våra förfäders rigorösa lag. Och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni alla är i dag. 4 Jag förföljde den Vägen till döds och grep både män och kvinnor och fängslade dem. 5 Det kan även översteprästen och hela Sanhedrin intyga om mig. Av dem fick jag också med mig brev till bröderna i Damaskus. Dit for jag för att fängsla också dem som fanns där och föra dem till Jerusalem för att där straffas. 6 Men under färden då jag mitt på dagen närmade mig Damaskus, omgavs jag plötsligt av ett intensivt strålande sken från himlen. 7 Jag föll till marken och hörde en röst säga till mig: ʼSaul, Saul, varför förföljer du mig?ʼ 8 Jag frågade: ʼVem är du, herre?ʼ Han svarade: ʼJag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.ʼ 9 De som var med mig såg ljuset men de hörde inte rösten som talade till mig. 10 Jag frågade: ʼVad ska jag göra, Herre?ʼ Herren sa: ʼRes dig och gå in i Damaskus. Där ska du få veta allt som är bestämt att du ska utföra.ʼ 11 Eftersom jag inte kunde se på grund av detta härlighetens ljussken, så fick mina följeslagare leda mig vid handen. Och jag kom till Damaskus. 12 En viss Ananias kom till mig. Han var en from och lagtrogen man som var väl ansedd av alla judar som bodde där. 13 Stående vid min sida sa han: ʼBroder Saul, se!ʼ Och jag kunde omedelbart se honom. 14 Ananias sa: ʼVåra fäders Gud har utvalt dig till att få kunskap om hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra hans röst. 15 För du ska vara hans vittne inför alla människor och berätta vad du sett och hört. 16 Vad väntar du på? Res dig upp, låt döpa dig och tvätta bort dina synder, anropande hans namn.ʼ 17 Då jag hade återvänt till Jerusalem och bad i templet hände sig att jag kom i ett annat tillstånd. 18 Jag såg honom som sa till mig: ʼSkynda att omedelbart lämna Jerusalem, för här kommer de inte att acceptera ditt vittnesbörd om mig.ʼ 19 Jag sa: ʼHerre, de vet att jag i den ena synagogan efter den andra fängslade och misshandlade dem som trodde på dig. 20 Och när ditt vittne Stefanos blod blev utgjutet var jag närvarande och tyckte det var rätt. Och jag vaktade kläderna åt dem som dödade honom.ʼ 21 Han sa till mig: ʼGå, för jag ska sända dig till hednafolken i fjärranʼ.ˮ 22 Fram till det ordet hade folkmassan lyssnat på honom. Men nu ropade de: ˮBort från jorden med den där! En sådan borde inte få leva!ˮ 23 Medan de skrek och rev av sina kläder och kastade upp damm i luften 24 gav kommendanten order. Han sa att Paulus skulle föras in i kasernen och förhöras under prygel, så att han fick veta varför de gapade så mot Paulus. 25 När man hade sträckt ut honom med remmarna sa Paulus till officeren som stod där: ˮÄr det tillåtet för er att prygla en romersk medborgare som inte blivit dömd?ˮ 26 När officeren hörde det gick han till kommendanten och anmälde det och sa: ˮVad står du i begrepp att göra? Den mannen är romersk medborgare.ˮ 27 Kommendanten gick då dit och frågade: ˮSvara mig, är du romersk medborgare?ˮ Paulus svarade: ˮJa.ˮ 28 Kommendanten sa: ˮJag betalade mycket pengar för detta medborgarskap.ˮ Paulus svarade: ˮMen jag har det från födseln.ˮ 29 De som skulle förhöra honom drog sig då omedelbart tillbaka. Även kommendanten blev rädd då han insåg att Paulus som han låtit binda var en romersk medborgare. 30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lösgjorde honom och gav order att översteprästerna och hela Sanhedrin skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.