Acts 16
1 Paulus kom även till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge vid namn Timotheos. Han var son till en troende judisk kvinna, och hans far var grek.
2 Bröderna i Lystra och Ikonion talade väl om Timotheos.
3 Paulus ville ha med honom på resan. Han tog och omskar honom på grund av judarna i de trakterna, för alla kände till att hans far var grek.
4 När de reste genom städerna överlämnades de påbud som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt att de skulle iaktta.
5 Så styrktes församlingarna i tron och växte i storlek för varje dag.
6 Efter att den helige Ande hindrat dem från att tala ordet i Asien tog de vägen genom Frygien och Galatien.
7 När de nådde Mysien försökte de bege sig till Bithynien, men det tillät inte Jesu Ande.
8 Då begav de sig genom Mysien ner till Troas.
9 På natten hade Paulus en syn. En man från Makedonien stod och vädjade till honom: ˮKom över till Makedonien och hjälp oss.ˮ
10 Efter hans syn försökte vi genast ta oss till Makedonien, för vi förstod att Gud hade kallat oss att förkunna evangeliet för dem.
11 Vi avseglade från Troas och for rakt mot Samothrake, och följande dag till Neapolis.
12 Därifrån till Filippi vilken är en betydande stad i denna del av Makedonien och en romersk koloni. I den staden stannade vi några dagar.
13 På sabbaten gick vi ut genom stadsporten till en flod där vi förväntade oss att det fanns ett böneställe. Där satte vi oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit.
14 En kvinna hette Lydia, och hon hörde till de gudfruktiga. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Thyatira. Hon lyssnade och Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig av det som Paulus sa.
15 När hon och alla i hennes hus hade blivit döpta vädjade hon: ˮOm ni anser att jag är en troende på Herren, så kom hem till mig och bo där.ˮ Hon bad oss ihärdigt.
16 Och det hände då vi var på väg till bönestället att vi mötte en slavflicka som med hjälp av en ande i sig förutsa framtiden. Hon inbringade sina ägare goda inkomster genom att spå.
17 Hon följde Paulus och oss andra medan hon ropade: ˮDessa män är den högste Gudens tjänare och de förkunnar för er en väg till frälsning!ˮ
18 Så höll hon på i flera dagar. Men Paulus blev mycket irriterad och vände sig om och sa till anden: ˮJag befaller dig i Jesu Kristi namn att komma ut ur henne.ˮ Och i samma ögonblick kom den ut.
19 När hennes ägare såg att allt hopp om inkomster gick om intet, grep de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför myndigheterna.
20 De förde fram dem till domarna och sa: ˮDe här männen stör ordningen i vår stad, judar som de är.
21 Och de förkunnar seder som är otillåtna för oss romerska medborgare att acceptera eller följa.ˮ
22 Även folket angrep dem. Och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle bli slagna med käpp.
23 Efter många utdelade slag kastades de i fängelse och fångvaktaren fick order att hålla dem i säkert förvar.
24 Efter en sådan order kastade han dem längst in i fängelset och satte fast deras fötter i stocken.
25 Men omkring midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud. De andra fångarna lyssnade.
26 Plötsligt kom ett så kraftigt jordskalv att fängelset skakades i sina grundvalar. Samtidigt öppnades alla dörrar och allas bojor föll av.
27 Fångvaktaren vaknade och såg att fängelsets dörrar stod öppna. Då drog han sitt svärd för att ta sitt liv eftersom han trodde att fångarna hade flytt.
28 Men Paulus ropade högt: ˮGör dig inget illa, vi är alla här!ˮ
29 Då begärde han facklor och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas.
30 Och efter att ha fört ut dem frågade han: ˮNi herrar, vad måste jag göra för att bli frälst?ˮ
31 De svarade: ˮTro på Herren Jesus, så ska du och alla i ditt hus bli frälst.ˮ
32 Och de talade Herrens ord till honom och alla i hans hus.
33 Under samma nattimme tog fångvaktaren hand om dem och tvättade deras sår. Omedelbart därefter döptes han med alla de sina.
34 Sedan förde han dem upp till sin bostad och satte fram mat åt dem. Han var överlycklig över att han och alla i hans hus hade kommit till tro på Gud.
35 På morgonen sände domarna dit sina rättstjänare med orden: ”Frige männen.”
36 Fångvaktaren framförde det till Paulus och sa: ˮDomarna har meddelat att ni ska friges. Ni kan därför lugnt gå iväg nu.ˮ
37 Men Paulus svarade rättstjänarna: ˮDe har pryglat oss offentligt utan dom fast vi är romerska medborgare. Sedan kastade de oss i fängelse. Och nu tänker de i hemlighet kasta ut oss? Nej, tack! De får själva komma och föra ut oss.ˮ
38 Rättstjänarna framförde detta till domarna. Och när de fick höra att de var romerska medborgare blev de rädda.
39 De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden.
40 När de hade lämnat fängelset gick de hem till Lydia. De träffade bröderna, gav dem förmaning och tröst och for sedan vidare.