1Jag lyfte åter min blick och såg, och se, fyra vagnar kom fram mellan två berg, och bergen var av koppar.
2Framför den första vagnen var röda hästar, framför den andra vagnen svarta,
3framför den tredje vagnen vita och framför den fjärde vagnen fläckiga, starka hästar.
4Då frågade jag ängeln som talade med mig: ”Vad betyder dessa, min herre?”
5Ängeln svarade mig: ”Det är himlens fyra vindar som drar ut inför hela jordens Herre.
6Vagnen med de svarta hästarna drar mot nordlandet, och de vita följer efter dem, medan de fläckiga drar mot sydlandet.”
7När de starka gav sig av, var de ivriga att fara omkring på jorden. Då sade han: ”Ge er av, far ut över jorden!” Och de for ut över jorden.
8Och han ropade på mig och sade: ”Se, de som drar ut mot nordlandet låter min Ande finna ro i nordlandet.”
9HERRENS ord kom till mig. Han sade:
10Ta emot gåvorna från de landsflyktiga, från Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag bort till det hus som tillhör Josia, Sefanjas son, dit de gick efter återkomsten från Babel.
11Du ska ta emot silver och guld och göra kronor som du ska sätta på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.
12Och du ska säga till honom: ”Så säger HERREN Sebaot: Se, en man vars namn är Telningen. Under honom ska det gro, och han ska bygga HERRENS tempel.
13Ja, han ska bygga HERRENS tempel, han ska vinna härlighet och sitta på sin tron och regera. En präst ska han vara på sin tron, och frid ska råda mellan båda.
14Kronorna ska finnas i HERRENS tempel till minne av Helem och Tobia, Jedaja och Hen, Sefanjas son.
15Fjärran ifrån ska man komma för att bygga på HERRENS tempel, och ni ska förstå att HERREN Sebaot har sänt mig till er. Så ska ske om ni lyder HERREN er Guds röst.”