1En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
2Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, från evighet till evighet är du, Gud.
3Du låter människan vända åter till stoft, du säger: "Vänd om, ni människors barn!"
4Tusen år är i dina ögon som dagen i går som försvann, som en av nattens timmar.
5Du sköljer bort dem, de är som en sömn. Om morgonen gror de som gräset,
6om morgonen gror det och blomstrar, mot kvällen vissnar det och torkar.
7Vi går under genom din vrede, förskräckta av din glöd.
8Du ställer våra synder inför dig, våra hemligheter i ditt ansiktes ljus.
9Alla våra dagar försvinner genom din vrede, vi slutar våra år som en suck.
10Vårt liv varar sjuttio år, eller åttio om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det slut och vi flyger bort.
11Vem känner din vredes kraft och din harm så att han fruktar dig?
12Lär oss att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan.
13Kom tillbaka, HERRE! Hur länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare!
14Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och glädjas i alla våra dagar.
15Gläd oss lika många dagar som du plågat oss, lika många år som vi sett det onda.
16Låt din gärning bli synlig för dina tjänare och din härlighet över deras barn,
17och låt Herren vår Guds ljuvlighet vila över oss. Ge oss framgång med våra händers verk, ja, ge framgång åt våra händers verk.