1En bön av David. HERRE, vänd ditt öra till mig och svara mig, för jag är svag och fattig.
2Bevara min själ, för jag är trogen. Du är min Gud, fräls din tjänare som litar på dig.
3Förbarma dig över mig, Herre, för jag ropar till dig dagen lång.
4Gläd din tjänares själ, för till dig, HERRE, lyfter jag min själ.
5Du, Herre, är god och förlåtande, stor i nåd mot alla som ropar till dig.
6HERRE, hör min bön, lyssna till mitt rop om nåd!
7Jag ropar till dig på nödens dag, för du kommer att svara mig.
8Ingen bland gudarna är som du, Herre, inga gärningar är som dina.
9Alla folk som du har gjort ska komma och tillbe inför dig, Herre. De ska ära ditt namn,
10för du är stor och du gör under. Du ensam är Gud.
11Visa mig, HERRE, din väg, jag vill vandra i din sanning. Ge mig ett odelat hjärta så att jag vördar ditt namn.
12Jag vill tacka dig, Herre min Gud, av hela mitt hjärta och ära ditt namn i evighet,
13för din nåd över mig är stor, du räddar min själ ur dödsrikets djup.
14Gud, de fräcka reser sig mot mig, en flock av våldsmän vill ta mitt liv. De har inte dig för ögonen.
15Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och stor i nåd och sanning.
16Vänd dig till mig och förbarma dig över mig. Ge din makt till din tjänare och fräls din tjänarinnas son!
17Ge mig ett tecken på din godhet, låt dem som hatar mig se det och skämmas, för du, HERRE, hjälper och tröstar mig.