1En vishetspsalm av Asaf. Varför, Gud, har du förkastat oss för alltid? Varför ryker din vrede mot fåren i din hjord?
2Tänk på din församling som du vann i forna tider, din arvedels stam som du återlöste. Tänk på Sions berg där du tog din boning.
3Vänd dina steg till dessa eviga ruiner. Allt i helgedomen har fienden förstört.
4Dina motståndare skränade på platsen där du möter oss, de satte upp sina fälttecken som tecken.
5Det var som när yxor höjs i en tät skog,
6alla ornament slog de sönder med yxa och hacka.
7De satte eld på din helgedom och vanhelgade ditt namns boning ända till grunden.
8De sade i sina hjärtan: "Vi ska kuva dem fullständigt!" Alla Guds mötesplatser brände de ner i landet.
9Vi ser inte våra tecken, ingen profet finns kvar och ingen av oss vet hur länge det varar.
10Hur länge, Gud, ska fienden få håna och ständigt förakta ditt namn?
11Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Dra fram den ur din famn och förgör dem!
12Gud, min kung sedan urminnes tid, du som skapar frälsning på jorden!
13Du delade havet med din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet,
14du knäckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15Du lät källa och bäck bryta fram, du lät starka strömmar torka ut.
16Din är dagen, din är också natten, du har skapat ljuset och solen.
17Du har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter är skapade av dig.
18Tänk på hur fienden hånar, HERRE, hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn!
19Ge inte din turturduvas själ åt vilddjuren, glöm inte dina förtrycktas liv för alltid!
20Tänk på förbundet, för landets mörka vrår är fulla av våldets nästen.
21Låt inte den kuvade vända skamsen tillbaka, låt den förtryckte och fattige få prisa ditt namn.
22Res dig, Gud, och för din talan! Tänk på hur dåren hånar dig dagen lång.
23Glöm inte dina fienders rop, det skrän som ständigt stiger från dina motståndare.