1För körledaren, till Jedutun. En psalm av David.
2Bara hos Gud har min själ sin ro, från honom kommer min frälsning.
3Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla.
4Hur länge ska ni storma mot en enda man, tillsammans slå ner honom som en lutande vägg, en fallfärdig mur?
5De rådslår om att störta honom från hans höjd. De älskar lögn, de välsignar med sin mun men förbannar i sitt hjärta. Sela
6Bara hos Gud har du din ro, min själ, från honom kommer mitt hopp.
7Bara han är min klippa och min frälsning, min borg. Jag ska inte vackla.
8Hos Gud är min frälsning och min ära, i Gud är min starka klippa, min tillflykt.
9Lita alltid på honom, du folk, utgjut era hjärtan för honom. Gud är vår tillflykt. Sela
10Människors barn är bara en vindpust, myndiga herrar sviker. I vågskålen är de för lätta, tillsammans väger de mindre än luft.
11Lita inte till våld, hoppas inte på stulet gods. Fäst inte hjärtat vid rikedom, även om den växer.
12Ett har Gud talat, två ting har jag hört: Hos Gud finns makten,
13och hos dig, Herre, finns nåd. Du ska löna var och en efter hans gärningar.