1För körledaren, till "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat.
2Förbarma dig över mig, Gud, för människor jagar min själ. Ständigt angriper de och tränger mig,
3ständigt jagar mina förföljare mig. Många angriper mig i högmod.
4När fruktan fyller mig litar jag på dig.
5På Gud, vars ord jag prisar, på Gud litar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig?
6Ständigt förvränger de mina ord, alla deras tankar går ut på att skada mig.
7De gaddar ihop sig, de ligger på lur, de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv.
8Skulle de räddas i sin ondska? Nej, slå ner folken i din vrede, Gud!
9Du håller räkning på min flykts dagar. Samla mina tårar i ditt kärl, för de står i din bok.
10Mina fiender ska vika tillbaka när jag ropar till dig. Detta vet jag, för Gud är med mig.
11På Gud, vars ord jag prisar, på HERREN, vars ord jag prisar,
12på Gud litar jag och fruktar inte. Vad kan människor göra mig?
13Jag har gett löften till dig, Gud, och jag ska uppfylla dem med tackoffer.
14Du har räddat min själ från döden och mina fötter från fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.