1En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, har talat. Han kallar på jorden från öster till väster.
2Från Sion, skönhetens krona, visar sig Gud i glans.
3Vår Gud kommer, han tänker inte tiga. Förtärande eld går framför honom, kring honom rasar stormen.
4Han kallar på himlen där ovan och på jorden för att döma sitt folk:
5"Samla till mig mina trogna som sluter förbund med mig genom offer."
6Och himlarna förkunnar hans rättfärdighet, att Gud är den som dömer. Sela
7"Hör, mitt folk, jag vill tala! Israel, jag vill vittna mot dig: Jag är Gud, din Gud.
8Det är inte för dina slaktoffer jag går till rätta med dig, dina brännoffer är ständigt inför mig.
9Jag vill inte ta tjurar från ditt hus eller bockar från dina fållor,
10för skogens alla djur är mina, boskapen på de tusen bergen.
11Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt.
12Om jag vore hungrig skulle jag inte säga det till dig, för världen är min med allt vad den rymmer.
13Skulle jag äta tjurars kött eller dricka bockars blod?
14Nej, offra lovets offer till Gud, uppfyll dina löften till den Högste
15och ropa till mig på nödens dag. Jag ska rädda dig, och du ska ära mig."
16Men till den gudlöse säger Gud: "Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund i din mun,
17du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig?
18Ser du en tjuv samtycker du med honom, med äktenskapsbrytare slår du följe.
19Du sprider ondska med din mun och spinner svek med din tunga.
20Du sitter och förtalar din bror, du smutskastar din mors son!
21Sådant har du gjort och jag har tigit, då har du trott att jag är som du. Men jag ska straffa dig och låta dina ögon se det.
22Tänk på detta, ni som glömmer Gud, så att jag inte sliter er i stycken utan räddning:
23Den som offrar lovets offer ärar mig, och den som ger akt på vägen ska jag låta se Guds frälsning."