1Av David. HERRE, kämpa mot dem som kämpar mot mig, strid mot dem som strider mot mig!
2Grip sköld och skydd och kom till min hjälp,
3dra fram spjutet och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: "Jag är din frälsning!"
4Låt dem som vill ta mitt liv få skam och vanära, låt dem som planerar min olycka tvingas tillbaka med skam.
5Låt dem bli som agnar för vinden, låt HERRENS ängel driva bort dem.
6Låt deras väg bli mörk och hal, låt HERRENS ängel förfölja dem.
7Utan orsak dolde de sin nätgrop för att fånga mig, utan orsak grävde de den för att ta mitt liv.
8Låt fördärvet drabba dem oväntat, låt dem fastna i nätet de lagt ut och falla i gropen till sitt eget fördärv.
9Min själ ska jubla i HERREN och glädjas över hans frälsning.
10Varje ben i min kropp ska säga: "HERRE, vem är som du? Du räddar den svage från hans överman, den svage och fattige från den som plundrar honom."
11Falska vittnen träder fram, de frågar mig om saker jag inte vet.
12De lönar mig med ont mot gott, min själ är övergiven.
13Men jag gick i sorgdräkt när de var sjuka, jag späkte min själ med fasta och bad med böjt huvud.
14Jag gjorde som för min vän, som för min bror, jag gick sorgklädd och böjd som när man sörjer sin mor.
15Men när jag faller gläder de sig och gaddar ihop sig, uslingar jag inte känner gaddar ihop sig mot mig. De river i mig utan uppehåll.
16Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd gnisslar de tänder mot mig.
17Herre, hur länge ska du se på? Befria min själ från deras härjningar, mitt dyrbara liv från lejonen.
18Jag ska tacka dig i den stora församlingen, prisa dig bland mycket folk.
19Låt inte mina svekfulla fiender få triumfera över mig, låt inte dem som hatar mig utan orsak få blinka med ögonen.
20Det är inte frid de talar, de tänker ut svekfulla ord mot de stilla i landet.
21De spärrar upp sina gap mot mig, de säger: "Haha, haha! Vi har sett det med egna ögon!"
22Du ser det, HERRE. Var inte tyst, Herre, var inte långt från mig.
23Vakna, res dig till mitt försvar, ta dig an min sak, min Gud och Herre!
24Döm mig efter din rättfärdighet, HERRE min Gud! Låt dem inte triumfera över mig,
25låt dem inte få säga i sina hjärtan: "Haha! Precis som vi ville!" Låt dem inte få säga: "Vi slukade honom!"
26Låt alla som gläds åt min olycka få skämmas och blygas, låt dem som förhäver sig över mig kläs i skam och vanära.
27Men låt dem som unnar mig min rätt få jubla och glädjas, låt dem alltid få säga: "HERREN är stor, han unnar sin tjänare frid!"
28Då ska min tunga förkunna din rättfärdighet, ditt lov dagen lång.