Psalms 132
1 En pilgrimssång. HERRE, tänk på David, på allt han fick utstå,
2 hur han gav HERREN sin ed, sitt löfte till Jakobs Mäktige:
3 "Jag ska inte gå in i mitt hus, inte ligga på min bädd,
4 inte unna mina ögon någon sömn eller mina ögonlock någon vila
5 förrän jag funnit en plats åt HERREN, en boning åt Jakobs Mäktige."
6 Vi hörde det i Efrata, vi upptäckte det i skogsbygden.
7 Låt oss gå in i hans boning, låt oss tillbe vid hans fotpall.
8 Res dig, HERRE, och kom till din viloplats, du och din makts ark!
9 Låt dina präster vara klädda i rättfärdighet och dina trogna få jubla.
10 För din tjänare Davids skull, avvisa inte din smorde!
11 HERREN har gett David sin ed, en sann ed som han inte tar tillbaka: "En av dina ättlingar ska jag sätta på din tron.
12 Om dina barn håller mitt förbund och mitt vittnesbörd som jag ska lära dem, då ska också deras barn sitta på din tron till evig tid."
13 Ja, HERREN har utvalt Sion, där vill han ha sin boning:
14 "Detta är min viloplats till evig tid. Här ska jag bo, hit längtar jag.
15 Sions förråd ska jag rikligt välsigna, dess fattiga ska jag mätta med bröd.
16 Dess präster ska jag klä i frälsning och dess trogna ska jubla högt.
17 Där ska jag låta ett horn växa upp åt David, jag har berett en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender ska jag klä i skam, men på honom ska kronan glänsa."