1Ord av kung Lemuel, det budskap som hans mor förmanade med:
2Vad ska jag säga dig, min son, du mitt skötes son, mina löftens son?
3Ge inte din kraft åt kvinnor, styr inte din färd till dem som är kungars fördärv.
4Det anstår inte kungar, Lemuel, det anstår inte kungar att dricka vin, inte furstar att söka starka drycker,
5så att de dricker och glömmer lagen och vränger rätten för alla nödens barn.
6Ge starka drycker åt den som är döende och vin åt plågade själar.
7Låt dem dricka och glömma sin fattigdom och sluta tänka på sitt elände.
8Öppna din mun för den stumme och försvara alla värnlösa.
9Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den svage och fattige rätt.
10Vem kan finna en driftig hustru? Långt mer än pärlor är hon värd.
11Hennes mans hjärta litar på henne och han saknar ingenting.
12Hon gör honom gott, aldrig ont, i alla sina livsdagar.
13Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust.
14Hon är som köpmannens skepp, hon hämtar sin mat fjärran ifrån.
15När det ännu är natt går hon upp och sätter fram mat åt familjen, portioner åt tjänarinnorna.
16Hon har planer på en åker och köper den, hon planterar en vingård med vad hennes händer tjänat.
17Hon fäster ivrigt upp sina kläder och går till verket med starka armar.
18Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte om natten.
19Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan.
20För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige.
21Hon oroar sig inte för sin familj när vintern kommer, för alla i huset är klädda i scharlakansröd ull.
22Täcken gör hon åt sig, hon är klädd i finaste linne och purpur.
23Hennes man är känd i stadens portar där han sitter bland landets äldste.
24Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten.
25Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot dagen som kommer.
26Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning på sin tunga.
27Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter inte lättjans bröd.
28Hennes barn står upp och lovordar henne, och hennes man berömmer henne:
29”Många kvinnor har gjort storverk, men du överträffar dem alla.”
30Charm är bedräglig och skönhet förgänglig, men prisas ska den kvinna som vördar HERREN.
31Låt henne få njuta frukten av sitt arbete, och må hennes gärningar prisa henne i portarna.